Eftersom jag inte är ett dugg i form för att fota och greja fick bus ta över kameran en stund.
Så här skildrar han min sjukmiljö – vårt stökiga sovrum med nedbäddad mamma!
Jag har inte gjort nåt med hans bilder annat än förminskat dom.

Här ligger då jag! Suck…

Fatet med äppelbitar och glasspapper jag har brevid mig i sängen!

Bus har ställt i ordning lite leksaker åt mig så jag har nåt att göra i sängen! Haha…

En vy över ett stökigt sovrum!

Vår ”skrubb-dörr”… alltså klädkammare/förråd Haha…

Vårt sovrumsfönster i motljus.
Det är strålande väder ute – och jag är inne… morr…

Sovrumskonst ovanför sängen! Haha…

Den andra tavlan.
Dessa är stora och tunga. 70*100. Affischerna är originalfilmaffischer i kanonskick. Det enda som syntes på dom att dom var använda var hålen efter häftstiften i hörnen. Jag föll pladask för dom när jag hittade dom och hade inga som helst problem med att övertala maken att vi skulle köpa och rama in och placera i sovrummet. Där har dom nu hängt i säkert 7 år. Och jag älskar dom fortfarande.

Mera tavlor.
Denna serie har jag fotat/regisserat själv. Översta bilden är när bus ligger i magen (då använde jag stativ och självutlösare) Mittenbilden när han är nyfödd och ammar (den har jag alltså bara gett order om hur den skulle fotas, vilken vinkel och ljus och sånt.. liiiite svårt att fota själv!) och nedersta bilden är när han pytteliten håller i makens tumme.

Här är då en liten inzoomning. Jag är farligt stolt över denna serie. Så det så!
Så här säger ni