För er som inte läser Norrbottenstidningarna.
Sida 657 av 1640
Jaha.. så var det vardag igen. Efter en av dom märkligaste veckorna jag varit med om. Både oro, sorg, stress och så på nåt konstigt vis ett lugn som ändå kom när allt det tråkiga väl var ett faktum.
Avslutade helgen med en kanonsöndag. Både vädermässigt och mysdito. Klippte gräsmattan (sista gången?). Rensade bort utblommade blommor. Plockade äpplen. Gjorde äppelkaka. Promenerade. Sorterade. Och var uppe på tok för sent.
Idag gällde jobb. Och så fick jag fixat pianist till begravningen. Samt ordnat med kläder till sista vilan.
Fatta vilken sensommar dag vi fick. Nästan 20 plus. Vi grillade till lunch… bäst och passa på.
Vi mådde gott i solen. Jag till och med fick en tuppis på altanen (det finns lite trötthet att vila ikapp 🙁 ). Tänkte få oss en mjukglass till kaffet – men glassmaskinen var stängd för säsongen. Blev GB-päronglass från frysen istället.
Ungen har mesta delen av dagen hoppat på studsmatta och kikat på (och lekt med) elden som brunnit sen halv ett och resten av dagen/kvällen.
Sen blev det hemmagjord sushi till middag. Såååååå länge sen (i och med att jag inte gör sushi perioden mellan skolavslutningen och ungens födelsedag i slutet på augusti).
Blev därför inte en endaste bit över…
En jätteskön lördag – det behövde vi.
Jag och maken tog ledigt idag. EA-dag Ungen fick sovmorgon. Det blev sent och sorgligt igår. Vi behövde sova.
Ungen for på skolan till halv tio. Vi tog hand om trygghetslarm och begravningsbyrån. Och flängde hit och dit.
Nu är begravningen bokad. Annons. Kista. Urna.
Sen ska vi söka tillstånd av Länsstyrelsen att sprida askan.
Sen – när vi fixat nog idag – drog vi till vårt (och hennes) bästa avkopplings- och laddningsställe. Lilla Gula Huset.
Gomiddag. Avkoppling. Återhämtning.
Puh!!!!
21.40 ikväll den 10 september somnade ungens farmor, makens mamma och min svärmor in för allra sista gången. Det efter en cancer som gnagt i henne sedan 1994 men som sedan i somras hastigt försämrat hennes tillstånd från vecka till vecka , och nu mot slutet från dag till dag. 🙁
Det hela gick väldigt stilla och fridfullt. Hon somnade – helt lugnt – med oss tre plus sin lillebror närvarande.
Nu slipper hon alla smärtor och frustrationen över att inte längre orka eller klara av sånt hon brukade.
Vila i frid Lillemor.
🙁
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni