Härmed bjuds ni på en bild på min rumpa.
Anledningen till detta är att jag vid tvåtiden i eftermiddags fick för mig att slipa köksbordet i Lilla Gula Huset. Och ovan är min – mycket oergonomiska – arbetställning.
Slipningen tog längre tid än jag trodde. Den gamla lacken satt som berget. Men efter ett par timmas jobb, med trötta ben, trött rygg, skakiga händer (där jag blev rejält neddammad), så ser det kanon ut.
Nu blir det till att köpa lack och pensla på några lager innan vi har ett bord att käka vid igen. (förhoppningsvis supersnyggt).
Men fy vilken arbetställning men så fint det blir när det är klart.