Simon & Patrick

Nu ni… nu har jag shoppat. Nåt jag VERKLIGEN ville ha. Och det bidde en NY GITARR. Weeee….

Jag hade ju en inte allt för gammal strängad sak. Närmare bestämt en IBANEZ köpt november 2010. Men jag och den har INTE kommit överens. Jag har inte gillat soundet .  För tunt… Ingen ordentlig resonans liksom. Dessutom har den bråkat och bråkat och bråkat. Vet inte hur många gånger dom justerat halsen på den pga skrällande ljud. Bara för att missljudet återuppstått ganska fort igen. Så nu gav jag upp (ja, jag vet.. man kanske skulle reklamerat, men, men…)

Jag gick till en annan musikaffär (den jag köpte min allra första gitarr på och som jag ÄLSKAR- gitarren alltså). Jag hade med min ”gamla”, förklarade att vi inte var kompisar och sa vad jag var ute efter. Sen fick dom rekomendera mig nåt. Ochen av gitarrerna dom plockade fram var den jag sedan köpte. En Simon & Patrick

Mycket dyrare än vad jag hade. Och helt sanslöst mycket bättre ljud. Den är ljuvlig att spela på. Hoppas nu bara att den här inte ska krångla med mig.

Så här beskrivs gitarren jag köpt på musiksidor på nätet:

”Folk-modeller är idealiska för fingerspel tack vare sitt förstärkta mellanregister. Denna lyxiga modell har solitt trä i sidor, botten och lock.”

Och så här skriver man om själva märket Simon & Patrick:

”I norra Kanada har Robert Godin i många år producerat dessa fantastiska instrument sida vid sida med sina elgitarrer, Godin Guitars. De akustiska gitarrerna döpte han efter sina söner – Simon & Patrick.

Gitarrerna handbyggs med största omsorg av det allra bästa råmaterialet. Eftersom nästan allt trä de använder växer lokalt spar de stora kostnader vilket märks på de låga priserna.

Alla instrument alkohol-lackeras vilket låter träet åldras och resonera mer vilket gör den vackrare med tiden precis som en gammal violin. Många andra gitarrtillverkare plastlackerar sina instrument, vilket är billigt att göra, med det dödar effektivt klangen genom att konservera träet. En Simon & Patrick är levande och åldras med grace.”

Vad som hände med min ”gamla” röda Ibanez? Den bytte dom in. Och jag fick riktigt bra för den. Trots att den redan var i behov av en slipning av halsen. Hm… efter dryga året.

Vadå? Hur många jag äger… hmmm…

En svart akustisk nylonsträngad som är placerad i Lilla Gula Huset allt som oftast
En röd elgitarr som jag nästan aldrig använder – eftersom jag tycker jag spelar uselt på den. men snygg är den
En träfärgad akustisk med stålsträngar som går att koppla upp mot förstärkare (den ovan alltså)
En svart akustisk westerngitarr med stålsträngar – även den går koppla upp. Men den står i källarförrådet eftersom den tenderar skorra. Halsen behöver slipas om och det ids jag inte kosta på den
Och så en träfärgad akustisk nylonsträngad – den första jag hade. Den jag lärde mig på. Den håller inte stämningen så den är också placerad i källaren.
På jobbet spelar jag med husets gitarr – en nylonsträngad – som låter ganska kass, men som duger bra i barngrupp!