Det där med barn och tomten…
Bus vet nog inte riktigt vad han ska tro. Jag var helt säker på att nu – när han nästan gått en termin i åk 1 – skulle det där med att tro på tomten vara passé. Men med hans goda fantasi och suveräna lekförmåga så… frågan är väl OM han tror eller om han helt enkelt INTE VILL sluta tro. Så här lät det i alla fall när vi pratade förra helgen:
Jag: Hur är det nu egentligen med tomten?
Bus: Ja, alltså… tomten ser man ju. Men jag förstår inte hur det där med påskharen och tandfeén fungerar. HUR kan dom komma in i huset fast vi låst dörren på natten. Det är ju helt FANTASTISKT.
Hmmm… inte läge att avslöja för mycket ännu, alltså. Måste nog ragga rätt på en tomtefar även denna jul. Någon som läser som känner sig manad???
betala resa, boende och julbord så 🙂
Visst är det underbart!
ag minns hur det var mina *ville* tro…
förresten, på en skala 1-5 hur var det? ;;)
Härligt så länge de tror på tomten tycker jag.
Själv trodde jag på tomten alldeles ”för länge” har jag fått berättat 🙂
Mysig tid det där när de tror på tomten, här hemma har vi en kvar som gör det och jag hoppas det blir så ett tag till.
Ha en bra kväll/Kram Karin (fd Rosa maränger)
Lite för långt att åka, annars hade både jag och M ställt upp… Tomtefar OCH tomtemor….
Gulligt! 😉 Så klart att ni måste fixa tomte till Bus. 🙂
Klart att tomten ska komma på besök hos er. Här kommer tomten varje jul trots att yngsta i släkten har blivit elva år. Men det hör som till tycker jag. Honom vill jag bara inte vara utan. Han är för mig lika självklar som adventstaken och stjärnan i fönstret.
Kram ewa
Klart att tomten finns!
Och visst gör vi polkagrisar själva, det har vi gjort alltid.
Det är inte speciellt svårt, bara väldigt varmt.