december 2009

Nu ska jag göra nåt så ovanligt som posta ett inlägg utan bild. (Och det händer inte ofta!!!)

Och jag börjar med att tacka för alla tummar. Dom verkar ha funkat.

Idag lyckades dom nämligen skjuta med laser på undersidan av hålet på näthinnan. Igår fick dom det bara att fästa på ovansidan. Så nu är det fäst nästan runt om. Dom tror att det kommer räcka med detta – eventuellt någon till laserbehandling -men inte någon ”riktig” operation. Jag ska tillbaka nästa torsdag och då hoppas jag att jag får nåt fler positivt besked.

Just nu sitter jag i myskofta med en het kopp te och tänker bänka mig framför TVn.  Bus ville stanna på fritids med sin far (som jobbar där denna vecka) så jag får ta det lugnt helt och hållet själv. Och det är rätt skönt för när jag var hemma drabbades jag av frossa, gråtatacker och hyperventilation – antar att det var chocken som släppte. Jag har varit grymt orolig att det skulle bli operation i Umeå… dom förklarade nämligen hur den skulle gå till och det lät verkligen inte som nåt man gör frivilligt!

Hur som helst så ska jag nu tillbringa en vecka med att ta det lugnt och inte lyfta tunga saker. Så jag blir hemma hela nästa vecka. (Om jag inte gör ett inhopp på fredagmorgon och kompar mina två små luciatåg).

Tack igen för alla uppmuntrande tummhållningar!!!

Bus följde med mig till Ögondoktorn och Sunderbyn idag. Vi tänkte ränna på stan efter besöket.  Grumligen har ju lättat så jag trodde att det skulle gå rätt fort…

Men…det där med att jag såg bättre nu än vad jag gjort tidigare och att det därför skulle gå snabbt och smidigt hos ögondoktorn var bara att glömma.

För visst – jag ser mycket bättre än vad jag har gjort för bara två dagar sedan. Men det innebar även att nu kunde ögonspecialisterna ta ett ordentligt kik inne i ögat. Och vad hittar dom där då om inte ett hål – på självaste näthinnan. Tjoho.. eller inte

Dom beslutade sig för att fota ögat. Det är en av dom bilderna som jag har här uppe. (Ja! jag frågade om jag fick fota av dataskärmen! ) Sen mailade dom bilderna till ögonkirurgerna i Umeå. Och eftersom den mest erfarna av dessa kirurger var upptagen med operation så fick vi vänta.. och vänta.. och vänta… Men domen blev ialla fall att dom först skulle prova laserbehandla mitt öga. Och sånt gör dom i Sunderbyn. Dessutom skedde det på momangen (eller på momangen och på momangen.. vi hade då tillbringat precis hela dagen på sjukhuset och insåg att det där med shopping kunde vi skriva i stjärnorna). Så nu är jag laserskjuten i ögat. Rejält. Jösses vad hon pangade.

Dessvärre gick det inte så bra. Det gick bara ganska bra. Min glaskroppsavlossningsgrumling skymmer så dom kan inte skjuta närmast centrum – där det tydligen är viktigast. Så nu hoppas dom att grumlingen ska ha lagt sig ytterligare tills i morgon så ska dom prova laserbehandla mera. Lyckas det inte så blir det visst riktig operation, med narkos, vid sjukhuset i Umeå … Huu….

Jag och bus var inte hemma förrän sju i kväll. Utan minsta lilla shoppingkasse (såvida man nu inte räknar tidningar från pressbyrån som shopping.) Och jag fick order om att ta det lugnt och inte bära tungt ikväll. Som att jag skulle hunnit med nåt sånt… hmm…

Så blir det ett  besök till  hos farbror doktorn – och det redan imorgon. Jösses vilken stammis jag blivit på lassat plötsligt!

Nu behöver jag verkligen att någon håller tummarna…