solnedgång_kalix

Halsontet var borta i morse. Men jag hade – som vanligt när förkylningar härjar – blivit HES. Oavsett om en förkylning bryter ut, eller inte, på mig så blir jag HES. Alltid. Och det kan bli rätt långvarigt. Säkert för att jag varken håller tyst eller struntar i att sjunga hesheten till trots.

Kände mig även lite ovanligt seg i morse – så jag gav mig själv joggingledigt även i dag. Och det var nog tur.. för hesheten bestod och nästäppa tillkom. Och fram emot eftermiddagen blev jag förlamande trött.

Men jag är på benen. Feberfri och utan halsont. Även ikväll. Fast JÄKLIGT trött. Och täpp i näsan.

Bilden ovan är från igår  – då jag och busungen cyklade 10 km samtidigt som kvällen kom. Och då blev det jäkligt vackert vid älven. Eller hur???