Halsontet var borta i morse. Men jag hade – som vanligt när förkylningar härjar – blivit HES. Oavsett om en förkylning bryter ut, eller inte, på mig så blir jag HES. Alltid. Och det kan bli rätt långvarigt. Säkert för att jag varken håller tyst eller struntar i att sjunga hesheten till trots.
Kände mig även lite ovanligt seg i morse – så jag gav mig själv joggingledigt även i dag. Och det var nog tur.. för hesheten bestod och nästäppa tillkom. Och fram emot eftermiddagen blev jag förlamande trött.
Men jag är på benen. Feberfri och utan halsont. Även ikväll. Fast JÄKLIGT trött. Och täpp i näsan.
Usch att va hes, så blir jag med efter halsont, väldigt jobbigt med det yrket vi har…tur att halsontet är borta, wow vilken otroligt vacker bild
Ja vilket foto – förstår att det var vackert på plats också.
Ja här härjar också halsont och trötthet och allt vad det heter som man absolut inte vill ha. Krya på dig
JA lyssna på kroppen, det gjorde inte jag och gick någon mil i tryckande värme i skogen, blötmyr, berg och snåriga tallplanteringar. Men då gick det som det gick 🙁 Nu känner jag mig dock piggare, men lär inte träna förrän jag är helt ok, å i morgon blir det nog pass och inte att gå med hund… KRAM!
Vilken alldeles jättevacker bild!
Hm, hes är jag nästan aldrig faktiskt – däremot blir jag jämt täppt som en kork i näsan om jag blir förkyld… Det var dock länge sedan nu. Flera år sedan tror jag! Peppar, peppar.
Krya på dig nu!
Fy förförkylningar:0((
Krya på dig!!!!:0)
Ja bli frisk nu… Jag är också hes som fasiken. Liiiite hosta kvar men inte så jag smäller av. M mår som en prins igen.
Jag blev också hes men nu är luftvägarna enbart blödande. Känns så alltså.
/P