Ute ligger det snö i ett 60 cm tjockt täcke. Och är fullt av snöhögar i olika storlekar.
Inne har vi sandlåda. Ja, på jobbet alltså.
Den har dock ett stort lock och fungerar som bord när sandleken inte är framme – vilket är skönt, då vi har gott om småttingar som gärna bär och kastar saker. Men sandlek under överseende – inomhus, på vintern, är trevligt. Och vi har sandleken som mer som upptäckande och undersökande än som ”lek”.
Först har barnen lekt med snäckor – och dom började dom genast sortera, efter storlek… Och lekte att dom var grötskålar (Det var lite Guldlocktema just då)… och lite annat.
Sen har dom fått leka med snäckor OCH vatten. Och då kände dom för att tvätta snäckorna med papper. Oj vad papper det gick. Och OJ så blött det blev.
Sen fick dom snäckor och sand. Och snäckorna och sanden blev en lek som påminde om sommar, om sandstrand.
Och sen fick dom en sandlåda. Med snäckorna i. Och snäckorna förvandlades till ”spadar”
Sandlådan har sedan utökats med lite ösverktyg. Olika storlekar. Dom väger olika. Dom rymmer olika. Dom ser olika ut.
Och nu har det tillkommit silar och trattar
Lite åt gången. Undersökande. Upptäckande.
När det här fotots tog hade jag precis tagit fram trattar och silar för första gången. Och barnen konstaterade att snäckorna inte gick genom trattarna.
– Varför då, undrade jag
– För att dom inte passar.
Såklart
Och så byggde vi ett tratt-torn:
Ett barn höll i en tratt. Ett annat i en tratt lite ovanför. Ett tredje i ytterligare en osv. Sen hällde jag sand i den översta. Och gissa vad – sanden åkte genom ALLA trattar. Och vet ni? När hon som höll i översta tratten hade slut sand i sin hade hon som höll i den understa kvar sand i sin tratt.
Spännande. Och dammigt!!!
Så här säger ni