Mera tvål


Det här är inte en gelétårta. Och inte heller marmeladgodis.
Det är ungefär ett kilo tvål
Med doft av citron/lavendel. Mmmm…
Gjord i en bakform. Och det blev så bra.

Nu ska dom bara paketeras fint, också…


Så har vi provsmakat ytterligare en glögg: Blossas starkvinsglögg, tre stjärnig, spetsad med Cognac
Den här köper vi varje jul. Och det är för att det är nog vår absoluta favoritglögg.
Den har sting, den smakar cognac, den smakar julkryddor och väldigt mycket russin. Den värmer gott och är inte alls speciellt söt. Perfekt helt enkelt. Lite dyrare men ack så värt det.
Den här glöggen är inte ett dugg trestjärnig. Den är femstjärnig, enligt oss.


Det här är såååå busenkelt. Detta kan ALLA göra – även ettåringar. Fast, det kanske inte blir lika heltäckande då, men än sen…
Man tar en liten glasburk (eller ett glas). På mitt jobb använde vi barnmatsburkar som snälla föräldrar sparat åt oss. Dessa målar barnen med sånt där vitt lim som blir genomskinligt när det torkar. Det är bra att limmet har färg från början, för då ser dom var dom inte har målat. När dom anser sig ha målat tillräckligt mycket lägger dom bara ned burken i en större plastburk eller kartong fylld med vanligt strösocker. Där rullar dom runt burken ett tag – tills allt lim är täckt med socker. Och sen är det bara torka.
Knyta en snygg rosett klarar inte barnen på mitt jobb själva. Men dom kan ju i alla fall välja (och klippa) det band dom vill ha.

Sen i med ett värmeljus (fast det får ju en vuxen fixa) och så här snyggt blir det då:

Nästan som frostat glas.. Jättefint. Och som sagt – ett pyssel som alla fixar, på sina villkor.

OK…
Den är stor.
Den är Tät.
Den är Grön. Riktigt ordentligt grön.
Den luktar underbart gott.
Och den är vacker. (och faktiskt inte speciellt törstig)
Men eftersom vi har färgade lysen så avger den så svagt sken att den är i det närmaste omöjlig att fota utan blixt – även med stativ. Och med blixt blir det ju hur fult som helst.
Jag har lekt med lite olika slutartider och testat mig fram. Och jag har fått till ett par foton som är hyfsade. Men inte bra. Det går banne mig inte… 🙁
Den här översta är fotade med drygt 1 sekunds slutare (1,3) och bländare 2,8. Och så har jag fixat lite kontraster i Photoshop sen.
Den här nedan har däremot en slutare på bara 1/4 sekund (samma bländare). Den fick jag ljusa upp något i Photoshop efteråt.

I och med att granen kräver ganska mycket ljus för att fotas så ser den så otroligt färgglad ut också… haha… Den ÄR förvissa en färgklick – med både färgade lampor samt rosa lametter. Men på fotona så blir det som överdrivet, liksom…


Hur som helst så är den fullproppad i glas och glitter. Och lyser jättefint i vårt vardagsrum – som egentligen är på tok för litet för en så stor gran. Men det struntar vi i – det rör sig ju trots allt om bara dryga tre veckor per år. Ska det va’ så ska det!!!!
Vi älskar den.

Knäcken är gjorda. Förra helgen. Och dom blev superbra. Mums… Den här helgen gjorde vi den varianten som innehåller pistagenötter och lime.
Svärmor fixade även sina kolor – eller fudge – eller vad sjutton det är. Dom är sockriga – inte sega. Och skitgoda. Extremt söta. Och jag har inte receptet på dom. Det kanske jag borde åtgärda.

Nu är vi hemma i lägenheten igen – väntar middagsgäster så vi har raceat genom lägenheten och plockat bort sånt som ligger på fel plats. Sen är det dags att börja med middagen. Mozzarellafyllda färsbiffar. 🙂
Liten. Mysig. Vacket. Stämningsfull. Grön. Silvrig. Lysande.
Snart middag. Kycklingenchilada.
Och idag har vi gjort pistageknäck…

Den här sparken möter oss när vi kommer till Lilla Gula Huset på fredagar…. Eller som i helgen först i dag Lördag.
En gammal spark som är lite för ranglig för att använda. Men som passar utmärkt för att lysa upp den mörka december.
Belysningen sitter på året om. Jag lyfter bara bort sparken för långtidsförvaring när det är färdiglyst.

Fast den brukar stå kvar – utan att lysa – fram till april, nästan. För den är som regel rejält fastsnöad och sladden till belysningen ligger inpackad i snö som rasat från taket.

Det där hjärtat jag gjorde – av korallcornell. Så här blev det när det blev helt färdigt.
Jag har alltså tagit två kvistar av busken. Böjd vardera till en ”droppe” och sammanfogat dessa till etthjärta. Sen fick det torka till ett tav innan jag knöt silverrosetter vid ”skarvarna” och sist snurrade jag en tunn ståltråd med silverkulor runt alltsammans.
Visst blev det vackert?


