Författarnamn: Linda

 Här kommer ytterligare en dag från i Kroatien i sommar

 

Tolfte dagen – onsdag – dagen ungen hittade ett snäckdjur

Godmorgon blev sen denna dag. Både bus och maken var upp på toa halv åtta och eftersom alla somnade om, gott, efter det blev det sen frukost.

Prommis utan handlingskrav. Det enda som införskaffades var den traditionsenliga glasskulan för bus samt några försök att vinna ett mjukisdjur i gosedjursautomaten. Förutom att vi köpte Pizza-slice till lunch förstås… fem stora goda bitar (a’ 10 kuna ca 12 sek), delat på tre pers, tillsammans med en stoooor sallad. Kaffe och solning på terrassen innan vi gick mot stranden.

Där hann vi bara vara i 45 minuter innan åskan och molnen kom. Och även ett lätt regn. Jäkla skit. Vi vandrade hemåt och maken gick och duschade. Jag och bus såg dock ljusglimtar i molnen och efter en timme var det sol igen. Då gick vi på stranden – igen. Men utan maken. Han ides inte.

Bus badade och snorklade och kom så upp med en sån där strutformad vacker snäcka han dykt efter på botten. Jättefin. Den skulle med hem, tyckte han och lämnade den till mig. En stund senare ser vi att den ”lever”. Ur snäckskalet kravlade nåt minihummerlikt – små, små klor, gulgröna ögon och tentakler. Weee…. Så vi valde att hämta vatten i cyklopet och förvara den där i väntan på hemgång. Allt för att maken skulle få se och för att jag skulle kunna fota.

I lägenheten fick den plats på terrassbordet och vi avvaktade och kikade på när klorna kom fram, när tentaklerna vecklades ut och när den sedan nyfiket kikade fram. Helhäftigt. Sen bar jag ned den i havet igen.

 

Innan middag såg vi färdigt filmen vi påbörjat dagen innan… hotellmys i sängen.

Till middag åt vi Peka – en köttgryta bestående av kyckling, lamm, fläsk, potatis och kryddor, kokat i gjutjärnsgryta i många timmar. Rätten måste förbeställas just på grund av tillagningstiden. Men jäklar i min lilla låda så smarrigt det var…

Sen prommis för busglass och så passade vi på att köpa hem lite drickbart av olika sorter.

Innan kvällsfix tog vi även en tur till ”vår strand”. Vi ville kolla in den på natten. Stranden var häftig i mörkret. Tur jag hade min jogginpannlampa med mig.

Än finns det dagar kvar att läggaut från dagboken jag skrev i Kroatien i Juli:

 

Elfte dagen – tisdag – dagen vi inte gjorde något speciellt

Morgonen började med brödhandling och efter frukost och morgonfix gick vi en prommis. Behövde inte handla något så vi strosade lite här och där. Kollade omgivningar och konstaterade att många lägenheter (och hotell) ser ganska sunkiga ut. Gammalt, slitet och nästan övergivet. Och massor till uthyrnning. Och hur man än letar hittar man inga affärer eller tavernor annat än nere vid strandpromenaden.

Svettiga och trötta i benen fixade vi lunch – hallonkräm, skaldjurstoast, stekt potatis och sallad. Och sen kaffe på det, såklart.

Strandmyset var hett även denna dag, men precis som många dagar innan drog det in moln över stranden, ungefär vid fem-tiden, då vi ändå var på G att gå hemåt igen. Även denna dag mullrade det ovan bergen, men det blev inget åskväder av det.

Efter vi gjort oss av med svett och intorkat salt mös vi i sängen till första halvan av Bourne Legacy. På grund av filmens längd valde vi att dela upp den i två delar.

Middag sedan, mitt i Podgora. Bus ville äta fisksoppa, men blev avrådd till det. Kyparen påstod att det inte var ”äkta” fisksoppa, utan gjord på koncentrat. Ville han ha soppa rekommenderade han istället tomat eller köttfärs. Men då valde bus Pasta Bolognese istället. Jag åt Risotto Frutti de Mare och Maken åt Kalvkotletter. Mätta och nöjda gick vi därifrån och samtidigt undrade vi: Hur orkade ungen käka MarmeladeCrepes efter en sån middag????

Om det varit tävling, förstås…

För Camilla prickade båda rätt:

 

Ovan stod det mycket riktigt Hej (som flera andra såg)

Men bilden nedan var det svårt att tyda. (vilket jag har full förståelse för) Det jag FÖRSÖKTE skriva – med laser mot vit vägg  med lång slutartid i beckmörkret var ändå:

Croatia

 

🙂 Precis som Camilla trodde