Författarnamn: Linda

Imorgon är det vardag igen. Blä… inte för att det är trist på jobbet eller så. Men jag kan lätt vänja mig med att gå hemma och göra vad jag vill. Det finns ju massor med saker att greja med när man är hemma. Alltså inte bara onödiga saker.

Vi har ju, som så många andra, vänt rejält på dygnet dessa veckor. Så i går kväll bestämde vi att den av oss som vaknar till (och kikar på klockan) vid åtta tiden inte får somna om utan istället ska väcka den andra. Jag visste ju att risken att jag skulle göra det var minimal eftersom klockan blev närmare ett igårkväll. Men maken vaknade. Åtta… och väckte mig. Gäsp… jag hade lätt kunnat sova nån timme till. Men, men.

Tjugo över åtta gick jag upp och ställde lill-bus dörr på vid gavel mot hallen och tände ljuset där. Tänkte att då vaknar han säkert av sig själv på en stund. Och det funkade. Just före halv nio började det kvittra inne hos honom. Hade vi inte väckt honom skulle han säkert ha sovit till någon stans mellan halv tio och tio. Han var nämligen mycket trött igår, trots att han inte var uppe sååå sent. Bara till 21.

Nu borde vi väl vara lite trötta ikväll i alla fall. Så det inte blir allt för tugnt att vakna till klockradion imorgon. För det är just det jag ogillar med att det är vardag. Att kliva upp tidigare än min normala dygnsrytm. Blä…

Nu har dom åkt – Våra gäster. Hörde att deras väckarklocka ringde tio i sju i morse. Men med tanke på att vi själva la oss vid två tiden igår så var jag alldeles för trött för att stiga upp. Däremot tvingade jag upp maken för att stänga dörren till lill-bus rum innan dom äntrade toan/köket för morgonfix. Sen låg jag och lyssnade ett tag på när dom donade. Tanken var att vi skulle upp och säga hejdå ordentligt innan dom drog.

Men det blev visst inte så… jag vaknade till – igen – fem i halv nio och reagerade på att det var så tyst… Tänkte faktiskt att dom var väldigt lågmälda av sig. Sen såg jag att inga lampor lös. Då kikade jag ut bakom rullgardinen och såg att deras hyrbil var borta. Dom hade åkt. Och vi hann inte säga hejdå. Det låg en lapp på köksbordet.

Så jag svarar väl:

Enligt planerna i mitt lilla huvud är tanken att när jag bokar årets Greklandsresa tar vi oss ned till Sthlm ett par tre dagar före "avfärd" och snyltgästar på denna familj. Passar på att besöka Grönan/Skansen elelr nåt sånt, sommartid. Hoppas mina planer går att genoföra. Dessutom funderar vi på att åka tåg ned till sommaren, eftersom Lill-bus pratar hemskt mycket om just tåg. Och det där med att flyga är han ju typ proffs på redan vid sina unga fyra år. (Jag räknade för skojs skull ut att han lyft med ett flygplan 18 gånger i och med att vi som regel har anslutningsflyg när vi ska vidare mot Grekland – tåg har han däremot bara åkt i Stockholm, och då är det frågan om pendeltåg)

Lite tomt var det allt i eftermiddag. Och dammigt! haha… Lill-bus var jättetrött i kväll. Det har tagit på krafterna att ha jullov. Han har ju bara varit själv med sina föräldrar i fem dagar (sex med imorgon) av sina 18 dagar ledigt.

Idag har vi varit i slalombacken och åkt madrass, snowracer, pulka och stjärlapp. Backen har inte kunnat öppna för sässongen eftersom vi har pyttelite snö. Däremot har det ju regnat och slaskat mest hela tiden så det var en härligt isig (och hård) backe. Fördelen med att backen inte öppnat är att vi kunde åka precis var vi ville – inte bara i lilla pulkbacken.

Jösses vad det gick. Viss risk för att rumporna är blå imorgon. Inte helt ofarlig var det väl heller, men alla kom helskinnade hem. Som mest fick vi plats fyra stycken på Lill-bus julklappsåkmadrass. Två vuxna, en elva åring och så Lill-bus.

Nu har vi duschat av oss och vårt främmande har åkt och hälsat på några andra en liten stund. Dom kommer tillbaka till middagen. Idag bjuder vi på lax.