Blossa 2007 var SLUT. Det tog visst bara en timme så var den borta. En jag vet kom in en timme och femton minuter efter öppning och då var det finito! Och jag som tycket jag var ute i god tid då jag var där redan vid ettiden. Inte heller den trestjärniga fanns… Men det ska visst komma mer till veckan! Undra om jag hinner med då??
Nyss ringde makens morbror. Dom får besök av långväga släktningar nästa helg och dessa har med sig en liten 10kg knatte. Så han behövde en vagn…
Nix, pix. Vi äger ingen vagn. Fast v år unge bara är fyra år och tre månader har vi inget sådant fordon. Vi har ju haft, såklart. Men den lätta sulkyn har vi nött upp på våra utlandsresor så den lämnade vi i Grekland i somras. Och den "riktiga" sulkyn sålde vi innan semestern. Vårt barn får vackert promenera!
Ok, tyckte han som frågade. Han hade visst anat men tyckte att man måste ju fråga i alla fall…
Hur är det med bilstol då?
Tja… vi har ju en bilstol till unge herrn – såklart! Men den är inte från 10kg. Jag tror att den är från 12 kg men den är framåtvänd. Och jag antar att den lilla bebben inte är gammal nog att sitta frammåt. Lill-bus har alltid varit lång och smal så han har suttit framåt ett tag (längre än från nu rekommenderade åldern fyra – är jag en dålig mamma nu?). Men jag sa att den får dom ju låna om dom vill. Kanske är bättre än inget alls. Vad vet jag!
En kollega som jag träffar bara ibland väntar ett tredje barn nu i februari. Hon har två stora killar sen tidigare. Och hon höll på gå genom vad som fanns kvar från deras babytid. Det var inte mycket. Och jag tänkte att nu kanske jag kan göra mig av med lite mer av sånt vi har kvar, så jag började också fundera. Men kom fram till att vi har egentligen inte kvar nåt… Lite leksaker, såna där rejälare från BRIO och så, som jag ev. tänkt sälja nån gång. Men inget annat. Säng, första bilstolarna, babysitter, skötbädd, kläder, leksaker.. ja rubbet, är sålt eller bortskänkt.
Jag är inte speciellt nostalgisk av mig. Iväg med sånt som inte används. BASTA.
Nån som behöver en 12” cykel, förresten? Har en stående i källaren. Som inte kommer användas mera!Ha ha…
Ni måste ju tro att jag är värsta pysselmaja. Och visst, jag gillar att fixa saker. Men inte hela tiden. Men inför jul brukar det bli mycket.
Igår så :
– Målade jag ett gäng kottar sådär lite slarvigt.. vita blev dom.. lite likt snö på dom.
– Målade jag siffrorna 1,2,3 och 4 på trähjärtan
Det var ju inte så mycket… Dessa hör till min adventsljusstake. Längtar efter att få sätta fram den. Ska fixa till den snart – även om jag inte ställer den på köksbordet ännu… Då fotar jag!
Snart dags för Lucia
Luciadags även i Norrbotten. Norrbottenskuriren utser varje år Norrbottens Lucia och just nu pågår arrangemanget för fullt. Jag tycker det är lika roligt varje år att läsa om kandidaterna och numera kan man ju även se WebTV om Luciakandidaterna . Jag var själv med för många år sedan (-94 tror jag det var..) och även om jag inte har (eller hade) någon Lucialook så var det en otroligt rolig upplevelse. Vi hade fruktansvärt roligt från Allhelgona fram till Lucia. Men jobbigt. Alla helger var uppbokade med visningar och vi levde på typ pepparkakor, julmust och choklad. Det var vad vi blev bjudna på hos de affärer och företag vi visade upp os… haha…
Kröningen i Luleå Domkyrka var otroligt vacker och hela Luciadagen var nästan magiskt. Då började vi lussa fem på morgon på Luleå Sjukhus och sen höll vi på hela dagen fram till 23:00 på kvällen. Vi avslutade på Stadshotellet i Luleå. En mycket jobbig och fullspäckad och gripande dag. Det var svårt att hålla tårarna borta när man sjöng på ålderdomshem och gamlingarna började gråta. Och det var lika svårt på prematuravdelningen där det var de minsta babysar jag någonsin sett. Och miltärerna i Boden (I19) ställde sig upp och sjöng med i Stilla Natt utan att någon bad dom.
Så det Luciaminnet vill jag inte vara utan…
Här kan man rösta på Norrbottens Lucia. Jag röstar på nr 8
Jag har legat i badet och läst Amelia medans Lill-bus har plaskat på med sina leksaker. Då slog det mig att pojkar verkligen är pojkar. Inte för att jag såg honom naken, utan för att jag satt och lyssnade på hans lek.
Vi har aldrig visat honom Spindelmannen eller andra actionfigurer. Det är inte så att jag har något emot dessa, men han har verkligen inte visat något intresse av sånt. Det är helt nyligen han börjat leka med bilar. Han är väldigt anspråkslös med små krav när det gäller leksaker. Ger man honom en tom kartong är han nöjd. Den går ju använda till allt möjligt… som tigerhus, båt, förvaring för ituklippta triss-lotter (!), gryta att laga mat i och så vidare. Men just nu leker han väldigt mycket med tågbanan i trä och en del bilar. Och trots att han alltså inte sett våldsammare filmer än Nalle Puh och Pippi Långstrump kraschar hans tåg hela tiden. Passagerarna flyger all världens väg och landar i hav och krockar i väggar. Bilar krockar och flyger i luften och så vidare…
Jag ser ju pojkar och flickors lek hela dagarna. Och vet ju sedan tidigare att dessa är väldigt olika. Men då ser jag ju även hur mycket deras föräldrar serverat dom med. Flickorna kommer till förskolan i prinsesskläder. Dom har med sig frisörsaker, smycket, prinsesskronor och balettskor. Pojkarna kommer med batmanfigurer, spindelmannendräkter och har hulken på sina väskor. Så visst är dom försedda med en del av sin roll hemifrån. På förskolan är det mer könsneutrala leksaker även om det finns dockor och bilar. Och visst finns det Barbie och My Little Pony. Men det är inte lika tydligt som när man tittar i katalogerna med sidorna för tjejer med Bratz, JordgubbsLisa och Little Pet shop. Och så killsidorna med Spindelmannen,TMNT och Bionicle. För just sånt saknas på jobbet. Sånt har dom med sig hemifrån…
Men just därför slog det mig att pojkar är pojkar ändå… trots att det inte finns en endaste liten Spindelman i Lill-bus rum eller på hans dagis. Hans mjukisdjur får vara med i massor av krockar och fall… Så leker inte en flicka med sina figurer. I alla fall inte de flesta…
Dessa har jag knåpat ihop under tisdagskvällen och de
ska fyllas med polkagrisar, juleskum eller nåt annat gott är det tänkt.
Fem av dom ska bli gåvor…
Haha.. snygg va. Jag gjorde den igår och
nu hänger den på en vägg på jobbet.
Någon som kan räkna ut vad den ska användas till???
EDIT:
Svar: ja visst är det en måttsticka, eller vad man nu ska kalla det… den går upp till 130CM så det är en ganska stor giraff som hänger på väggen på jobbet. Jag blev väldigt nöjd med den. Jag plastade den så kan vi använda den i flera år. Man sätter bara lappar med barnens namn vid den längd dom är. Istället för att skriva på giraffen.
Det är fortfarande segt på Blogg.se och jag har förstått att det inte bara är hos mig (tack och lov) Till på köpet har bredbandsbolagets fiberlina legat nere idag. Visserligen har jag jobbat och inte behövt nätet hemma men maken har varit hemma och det är ju alltid precis när det inte funkar man behöver internet!
Snön ligger kvar. Och det ska visst bli kallare. Det är perfekt pulksnö i backen hos oss. Lill-bus flög som en vante i hoppen. Haha… tur jag inte åkte – då hade jag nog haft blå rumpa i kväll!
Idag har jag jobbat som vanligt. Det har varit lugnt på jobbet. Vi har dramatiserat Bockarna Bruse och så har jag haft sångsamling med husets barn. Den sista med "vanliga" sånger. Nästa vecka börjar jag med Luciasångerna.
Det gick riktigt bra att sjunga idag. Blev bara liiite hes och kraxade bara ett tag efteråt. Visst känner jag att rösten ännu inte bär men det verkar trots allt gå åt rätt håll. Har ialla fall ringt VC och fått tid nästa måndag. Har jag inte blivit bra tills dess så får dom kolla upp mig. Det kunde visst ha blivit knutor på stämbanden sa dom…
Slutade tre och då var jag och Lill-bus på biblioteket. Vi är där minst en gång per månad. Det läses en hel del hos oss.. mest barnböcker. Vi börjar med en Pippi Långstrump ikväll. Jag läser mer tidningar.. böckerna hinner jag inte alltid med. Men på somrarna slukar jag böcker som sjutton…
Sen har vi städat lite..
Och nu är det dags för Lill-bus att hoppa i duschen. Jag tror jag gör honom sällskap.
