I förrgår natt, då maken redan somnat (han jobbar ju) och jag lågt djupt försjunken i min deckare, hörde jag nåt som prasslade på golvet vid min kameraväska. Och när jag kikar dit så ser jag en liten, liten brun mus kila iväg. Hmmmm…
Söt som socker men på fel ställe. Den hör hemma i skogen, inte i vårt sovrum. Men det hade ju varit ett herrans åskväder samma dag på förmiddagen så den kanske hade sökt skydd hos oss.
Jag gillrade ett par musfällor och satt sen och vaktade med en papperskorg. Tänkte försöka fånga den levande och släppa ut den i skogen igen. Men den lilla rackaren var på tok för snabb. Och på parkettgolvet i vårt sovrum lät det nästan som den fick åka skridskor. Dom små klorna gled och man hörde var den trippade runt.
Jag lyckades inte fånga den och klockan 02 gav jag upp.
I går morse upptäckte vi att osten från musfällan var borta. Men fällan hade inte slagit igen. Rackarns!! Musen var nog inte tillräckligt tung! Laddade på nytt, samt öppnade alla dörrar i källaren så den hade en chans att smita ut i skogen igen.
På kvällen var osten borta – IGEN. Men inte hade fällan slagit ihop nu heller… morr.. Dessutom hittade jag fler små musbajsar fast jag dammsugit tidigare på dagen. Hmmm…Men jag hittade också var den förmodligen låg och tryckte. Under parketten i sovrummet. Det finns två små hål där elementet går ned i golvet. Perfekt för en liten skogsmus…
När vi släckte i går kväll hörde jag hur dom små klorna började trippa runt under sängen igen. Jag hade självklart laddat musfällorna igen. En vid hålet i parketten och en där musen tidigare smaskat i sig osten.
Gissa hur det var i morse???
Ingen ost – ingen smälld fälla. Åhhh…
Fick då tips av min far att försöka spänna den ÄNNU lösare och att dessutom knyta fast betet så att den lilla musen skulle få jobba lite mer för att få lös det.Då kanske fällan skulle hinna lösa ut.
Jag och bus knöt fast ostbitar och la ut fällorna. En vid hålet och en där den käkat upp all gratisost tidigare.
Och nu!!!
Utan att varken jag eller bus märkte att musen var uppe och sprang så hade den fastnat i fällan. (Trots att jag var just i sovrummet och målade fönsster) Och nu kunde vi ju se att det nog inte var en skogsmus utan en näbbis…
Bus tyckte det var lite sorgligt. Men vi kunde i alla fall konstatera att den dog lycklig. Den hade en pytteliten ostbit hängande i munnen!
Exakt så här såg en äkta semesterlängtare ut i förrgår – i onsdags. Med då 2½ dag kvar att jobba.
OK. Då är det bara att ta tag i Tisdagen då. Och när jag slutar ska jag på ansiktsbehandling. Mmmmmm
Så här säger ni