Kategori: Jobbet och sånt (Sida 163 av 174)

Idag tog jag en riktigt gammal klassisk visa och sjöng som en saga åt barnen på samlingen efter lunch. Den gamla sången om Josefin med symaskinen… Ni vet…

Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin, fin, fin, Jose, Jose, Josefin.
Den enda skatt hon ägde det var en symaskin, symaskin, skin, skin, syma, ma,ma,ma, maskin…

Och till den hade jag fixat bilder (som jag laminerat) på hela storyn. En Josefin, en symaskin, Hennes fästman, farmor, skutan, brevet och så vidare… Blev som en saga, fast med sång då.

Väldigt enkelt, och mycket uppskattad.

Dom ville omedelbums höra den igen och så kunde dom inte för allt i världen förstå varför Jonatan kastade självaste Josefin i vattnet när båten gått på grund. Och det var ju en helt klart berättigad fråga. Och sen var dom ytterst fundersamma över det där med att hon satt på havets botten och sydde..Sen hörde jag hur dom gick och nynnade på sången senare under dagen… Haha.. det är lätt att underhålla barn.. ibland!

Arbetsskadad som man troligen är så gav jag givetvis bus ett uppdrag, i bästa ”pedagogisk dokumentations-anda”

– Kan du rita hur det gick till när du ramlade med cykeln?
– Nej, det kan jag inte.
– Joo.. prova!
– OK då!

Och visst kunde han…

Lilla bilden innehåller förklaringarna, och jag vet att dom syns dåligt här. Men som vanligt är ju bilderna fotade/scannade för eget bruk (inte till bloggen i första hand) och hamnar i nästa fotobok – där blir kollaget i A4 format, och då ser man den lilla texten.

Jag kan istället förklara att det som syns på bilden är ju givetvis hans röda cykel och framför den kommer en bus flygande – med armarna i vädret. Den gula ”plumpen” är cyckelhoppet och rutorna är ”såna där streck som visar att det går fort”.

Och precis så såg det ut när han gjorde sin luftfärd och landade olyckligt!