Jag har gjort en mått-dino. Den ena avdelningen på förskolan fick en giraff för att kolla hur mycket dom växer. Och för rättvisans skull måste ju andra avdelningen få nåt att mäta sig på dom med. Men dom fick en dino istället…
Den mäter upp till 130 cm. Längre hinner dom väl inte bli innan dom ska över på sexårs!
.
Är hem en snabbis på lunchen. Tanken var att jag skulle hämta min nya glasögon och ta av mig linserna nu när jag är sååååå snorig idag. Men dom hade inte kommit! Hmmm.. då kommer dom imorgon. Och mina nuvarande kan jag ju inte använda då dom hänger på sned eftersom en skruv gått av… Så jag får köra med linser i fyra timmar till. Och förmiddagen imorgon. För till lunch imorgon borde dom ha kommit. Dom skickades ju igår.
Jag är snuvigare än i går. Riktig rinnsnuva… blä.. men känner mig ändå rätt piggelin. Fast jag hoppade faktiskt över lunchpromenaden. Men det var ju just pga glasögonen. Hade jag inte behövt kolla posten hade jag nog gått en sväng i alla fall.
Annars är jag inne på dag två av mina "datorutbildningsdagar". Alltså då JAG lär mina kollegor det där med foto och dator. Fast jag sitter ju inte med dom hela dagarna. Fyra timmar var har dom att använda sig av. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Måndag, tisdag och onsdag. Så nu kommer min tredje "elev".
Fast jag har inte lärt dom så mycket, tycker jag. Dom har nämligen blivit överlyckliga över att kunna lära sig göra undermappar under sina personliga dito och sen har dom suttit och sorterat foton när dom fattade hur det gick till. haha… och jag som tänkte lära dom beskära foton, ändra storlek på bilder, skapa fotodokument med text och så… Men just den biten har dom nästan bara nosat på.
Men hon som ska "lära sig" nu (kl. 12.00 – jag blev lite försenad på lunch så jag är inte tillbaka på jobbet i tid tills dess) kan redan lite sånt, så då blir det nog mer sånt!
Så nu knallar jag tillbaka och övervakar några timmar till!
16 januari.
Vi har inte varit ute med barnen på jobbet. Det har regnat – ordentligt – hela dagen. Och den snö vi faktiskt fick under helgen har förvandlats till en blöt sörja… och det är snorhalt. All sand bara rinner bort. Och på förskolegården, i skogsdelen, är det som en skridskobana. Näst intill farligt för de allra minsta. Blä…
Lill-bus fick strunta i overallen i morse. +2 grader var det då. (det har nog varit än varmare under dagen, säkert kring +5) så han fick hoppa i fleecebrallor och galonisar. Gummistövlar kändes nog så halt, det fick bli allvädersstövlar med lite grövre sula. Och galonvantar. Täckjackan fick även den bytas ut mot höst/vår jackan – en sån där vind/vattenavvisande dito. Konstigt väder.
Jag hade mina vinterkängor som vanligt. Och fick verkligen se var jag satte fötterna. Hade ingen lust att vara jätteblöt redan innan jag var framme på jobbet. Och med tanke på att det tar typ 3 min att gå så innerbär det att det var rejält blött i morse. Och HALT. Dom hade inte sandat alls när jag gick hemifrån! När jag gick hem på min planeringstid för att hämta lite material jag hade hemma, samt bränna en CD med dansmusik, var det något bättre.
Fick förresten med mig en Lill-bus tillbaka till jobbet när planeringstiden gick mot sitt slut. Han hade slutat redan efter lunch men ville följa med till "mammas dagis". Och det fick han.
Har jag tur blev han smittad med vattkoppevirus! *vill göra bort*
Idag har jag varit som en lathund. Inte en Lat hund, snarare tvärt om.
Mina kollegor vill nämligen ha hjälp med att få ihop det där med digitalkamera – dokumentation – dator – skrivare. Ungefär. Dom anser sig tydligen vara så pass mycket mindre kunniga i detta ämne att dom bett MIG utbilda dom i detta i tre hela dagar. Fyra timmar per person vill dom ha. Jösses…
Så idag har jag roat mig med att skriva lathundar.
En Lathund om hur man laddar över fotona från kameran till en mapp i datorn.
En Lathund om hur man gör snabbutskrifter – utan text
Och en om hur man gör en fotolayout med text i Photoshop Elements.
Och ytterligare en om hur man gör samma som ovan, fast med färdiga mallar för layoute.
Och sist en liten lathund om hur man infogar bilder och skriver text i Open Office Word.
Det är rätt svårt att skriva lathund. När man gör sånt som jag skulle beskriva här så gör man det ju utan att tänka. Nu gällde det att få ned varenda klick. Om man ska klicka arkiv, välja ändra storlek, välja nästa, använd beskärverktyget eller vad.. Det blir många rader skrift för en enkel sak som att öppna en bild och ändra storlek på den. Haha…
Men nu är det utförligt gjort. Hoppas dom fattar mina Lathundar. För jag tycker dom blev bra.
Så var det vardag igen.
Bara 10,5 veckor till påsk. Fram till dess är det vanliga hundveckor som gäller.
Men idag gick det rätt bra. Nästan tre veckor ledigt kändes förståss. Men, men.. Visst hade jag kunnat sova längre på morgon. Visst hade jag kunnat tänka mig att ta hand om vardagssysslorna redan på förmiddagen för att ägna eftermiddagen till roligheter. Och visst skulle jag kunna tänka mig att vara uppe sent även ikväll. Men nu är det inte så, och det är väl bara anpassa sig.
Jobbet gick bra. Det rullade på som vanligt. Jag fick veta vad mina kollegor planerat att jag ska syssla med till våren. Och det är väl bara att finna sig i det också, eftersom jag struntade i planeringsdagarna och gick hemma med semester istället. Nu finner jag mig lätt i det. Det var bara bra saker, så jag har inte så mycket att protestera mot. Blir nog en rolig vårtermin.
En halvtimmes rask promenad hann jag med på min lunch. Och 40 minuters styrketräning efter middagen. Så jag är rätt nöjd.
Imorgon är det tisdag!
Rekommenderas faktiskt. Precis lagom svårihetsgrad
för en fyra åring som inte är någon van spelare.
Riktigt skojigt var det. Lill-bus vann en gång, maken en.
Jag ingen! Blä!
Såhär såg jag ut i tisdags när jag hade sagostigen med barnen.
På kommunens hemsida hade dom komprimerat historien bra… så här skrev dom
Sagan handlade om en tant, som inte kunde delta i julförberedelserna eftersom hon bröt benen. Men barnen kunde hjälpa till. Istället för att betala med pengar fick barnen varor och tjänster genom att sjunga julsånger på olika stationer. Sagan utspelades i skymningen på eftermiddagen, men fick ljus från många ljuslyktor.
Nu så!
Nu har jag klarat av sagostigen.
Har sovit dåligt i natt. Varje gång jag vaknat har jag lyssnat efter om det är regn och funderat över om ljuslyktorna kommer hålla och om vi kommer kunna genomföra allt sammans.
Det var VARMT i morse. Men lyktorna var hela (och blöta). Det klarade sig. Vi fixade med lyktor, gran och sockerbagarens bord på förmiddagen. Efter lunch har vi satt ut brevlådan till tomten, fixat med julklappar och tänt lyktorna.
Kl. 14:00 startade vi. Det var lagom mörkt i skogen. Inte helt, men nästan. Och ungarna levde sig in till fullo. Dom sjöng högt och var snabba på leta julpumlor i mörkret. Det var jättemysigt med alla lyktorna efter vägen.
Så skoj. Och barnen hade jätteroligt. De allra minsta barnen fick agera sockerbagare och slapp därmed gå hela stigen och dra ned tempo för de större barnen. Det blev ändå tillräckligt mycket vänta för dom som var sist.
Sen kom tomten på slutet. Han läste upp en jättelång önskelista över vad alla deltagande barn önskat sig (en sak per barn) och sen fick alla varm saft och pepparkaka.
Ena lokaltidningen var där. Men dom hade tyvärr skickat två praktikanter som inte frågade nåt. Dom vet inte ens vad jag heter, trots att jag ledat allt sammans och spelat och sjungit. Haha… Sen var även en annonstidning där och fotade. Och förskoleutvecklaren. Och vår rektor. Ganska många föräldrar var också med.
Så nu när vi städat ihop allt gick luften ur mig totalt. Jag blev helt SLUT! Tur jag bara har 1½ dag kvar att jobba innan julledigheten.
Nu ska jag ta mig en glögg!
Dags för sagostigen (som jag skrivit om tidigare) med alla barn. Enligt prognosen ska det vara fyra plusgrader men inget regn. Så vi håller tummarna. 35 islyktor är frysna.. eller 25. 10 står fortfarande i hinkar, så vi hoppas dom håller sig hela när vi tippar upp dom imorgon. Så det kommer lysa ordentligt i skogen. Ska köra ut dom med pulka i morgon på förmiddagen. Sen ska vi ut med alla andra saker i skogen :
– en sockerbagare med tillbehör
– en stjärna som fallit ned från himlen
– tomtens brevlåda
– julpaket
– och en klädd gran!
Men dessa sakerna sätter vi ut efter lunch. Och just före två tänder vi alla lyktor. Tomten kommer mot slutet och sen blir det varm saft och pepparkakor till alla barn (och föräldrar). Kommer ha 40 barn att valla runt i mörkret imorgon. Kanske fler, eller några färre… Är det såhär varmt tar jag gitarren på ryggen till alla sångerna vi ska sjunga i skogen. I mörkret. Bland lyktorna. Får heller inte glömma tomteblossen som ska tändas när vi ger oss av in i sagosskogen! 🙂
En av lokaltidningarna kommer,
Och rektorn (tror vi).
Skolchefen är inbjuden men hade förhinder. Så hon skulle ev. skicka någon annan.. så kanske förskoleutvecklaren kommer.
Och så kommer några föräldrar (till de barn som egenligen är lediga imorgon)
Jösses.. vad har jag gett mig in på!
Nu har "mina" barn gort bort sina lusse-tåg. Och dom var jätteduktiga.
Men nu fick man även svart på vitt att det stämmer det som sägs i ordsrpåket:
"ett dåligt genrep ger en lyckad premiär"
Ena avdelningens barn har varit SUVERÄNA på träning… Deras tåg blev inte fullt lika bra som när dom övat. Tagna av stundes allvar sjöng dom svagare och var i otakt mer ofta än sällan. Nu tycker inte jag att det gör nåt, det är ju barn det handlar om… Men ser man då på andra avdelningens barn så har deras träningar varit betydligt mindre lyckade. Och nåt har vi nog knystat åt dom… för ett barn hade visst sagt hemma:
– B säger att vi inte kan sångerna, M säger att vi är duktiga och Linda säger att vi måste träna!
Deras tåg blev långt mycket bättre än träningarna. Dom höjde sig rejält när dom fick riktig publik.
Lucia är kul och mysigt – och jobbigt. Skönt när det är gjort!
Stort plus till alla "mina" barn!