
Källarfönstrena i Lilla Gula Huset har fram till förra helgen varig igenklistrade med nån gräsligt ful plastfilm – antagligen för att ta bort insynen. Plasten har säkert suttit där i typ 40 år och hade i det närmaste förenat sig med glasrutan. Vi trodde aldrig att den skulle gå ta bort utan var rätt inriktade på att få byta ut föntsrrutorna.
Men maken tog sig an föntrena. Han värmde upp plastfilmen med en arbetslampa – halogenlampor blir ju som bekant VARMA – och sen tog han clickskrapan och sakta men säkert fick han bort plasten. Kvar var dock ett mjölkvitt dis bestående av limrester. Men med t-röd gick även det bort.
Alla fönster utan ett är numera glasklara (nåja… kanske rätt oputsade, men ändå) och till sommaren ska vi måla alla fönterkarmar också… Det kommer bli så bra, tror jag!





Så här säger ni