Källarfönstrena i Lilla Gula Huset har fram till förra helgen varig igenklistrade med nån gräsligt ful plastfilm – antagligen för att ta bort insynen. Plasten har säkert suttit där i typ 40 år och hade i det närmaste förenat sig med glasrutan. Vi trodde aldrig att den skulle gå ta bort utan var rätt inriktade på att få byta ut föntsrrutorna.
Men maken tog sig an föntrena. Han värmde upp plastfilmen med en arbetslampa – halogenlampor blir ju som bekant VARMA – och sen tog han clickskrapan och sakta men säkert fick han bort plasten. Kvar var dock ett mjölkvitt dis bestående av limrester. Men med t-röd gick även det bort.
Alla fönster utan ett är numera glasklara (nåja… kanske rätt oputsade, men ändå) och till sommaren ska vi måla alla fönterkarmar också… Det kommer bli så bra, tror jag!
Snacka om retrofönster ! Det var säkert snyggt på sin tid. Fönster det påminner mig om att det är dags att ge sig på dem. Nu växer det fram jobb så det knakar och man vill allt känns det som.
Morotskakan såg himlars smaskig ut i ditt förra inkägg,det känns som jag måste pröva att baka en sån nån dag.
Må så gott
kram ewa
Gött att få bort det där kan jag tro!
Ha en fin tisdag! =)
Hihi, de var rätt coola! Fast förstår om man hellre sätter dig en mindre diskret plastfilm, eller låter det vara utan 🙂
Nästan kultigt fula! Klart fräshare så där.
Hihi ja den där plastfilmen var inte alls så snygg men nu har ni fina fönster 🙂
Din morotskaka så väldigt god ut…konstigt hur man kan få sina ryck ibland *ler*