Lilla gula huset

I går lärde jag mina nära att spela boule. Jag har – precis som dom – bara vetat att det hela går ut på att komma så nära den vita träkulan som möjligt. Men jag visste inte hur man spelar i lag, i vilken ordning man kastar, att ”lillen” ska ligga på ett visst avstånd, hur man räknar poäng och hur lång en boule-match är. Det fick jag lära mig på terminens sista personalmöte. Och det var ju riktigt kul att spela.

Så nu har jag lärt upp maken, bus och svärmor.

Och bara för att upplysa er så kan jag meddela att  jag och bus vann över de andra två!

(bilden kommer från fotoakuten.se - gratis bilder till alla -
eftersom jag aldrig lyckats fota nån blixt!)

Huga vilket åskväder vi befann oss mitt i nu i morse. Blixtarna stod som spön i backen runt huset och vi bara väntade på att någon skulle slå ned i någon av alla våra höga tallar runt Lilla Gula. Vid en blixt sprakade det dessutom till häftigt i el-skåpet. Men vi hittar inte att nåt pajjat – annat än en lampa i källaren.

Jag brukar tycka att åska är rätt mysigt, men inte när den är precis mitt över huvudet. Det händer ju som tur är inte så ofta. Jag minns bara två gånger som det varit såååå extremt nära (och då var en av gångerna i Grekland) – förutom nu idag. Men när det blir som idag då blir jag rädd. Jag bara väntade på att nåt skulle hända…

Men nu har åskan dragit bort och det har klarnat upp. Och jag tänker ge mig i kast med att skrapa det allra sista fönstret.

Bilden från den 12 juli. Då behövde ärtskidorna lite extra stöd här i livet. Nu har dom klättrat upp och börjat  blomma. Snart kan vi käka egna ärtisar.

Och vi väntar på att potatisen ska börja blomma så vi kan börja nalla småknölar därifrån också.

Salladen och morötterna växer dåligt. Men rädisorna är stora – och starka.

Kolla diket maken grävt – med handkraft – över gården vid Lilla Gula Huset. Ca 30 cm djupt hela vägen. PUH!

Anledningen till diket är att det ska dras ström i den lilla röda bodan som står längt ned och gömt bland tallarna i hörnet på tomten. Vedskjulet som ligger intill är inte vårt, utan grannens. Han har haft dubbelt så mycket ved på vår gård (eftersom det tidigare var hans mamma som ägde Lilla Gula Huset). Men allt eftersom har veden försvunnit och vi hoppas att allt är borta till nästa sommar.

Vi ska måla den lilla röda bodan gul, så det syns vilket hus den tillhör. Och så ska det dras dit el. Bland annat för att vi tänkte sätta motorvärmaruttag på väggen så vi slipper ha bilarna aldleles framför trappan vintertid.

Förra sommaren skrapade och målade vi nästan alla källarfönster i Lilla Gula Huset (med skada i knä som följd, om någon minns!)

I år återstår två källarfönster och två pyttefönster uppe. Toafönstret och trappfönstret. Tre är numera skrapade (och än inga skador!), slipade och oljade.

Och i och med att trappfönstret inte hänger där det ska så hör man Björktrastarnas morgonkonsert NOG så bra nere hos oss – som sover just nedanför trappan.

Så nu har jag fixat ljuddämpare.

Snyggt? Verkligen inte!
Effektivt – O ja!!!

Inga spitititor (som pappa kallar dom) väckte mig i morse i alla fall.

Tog hastigt och lustigt en sväng till Lilla Gula Huset under onsdagkvällen. Maken var tvungen infinna sig på ett möte angående sommarförskolan han ska jobba på där i ”byn” och då passade jag och bus på att hänga med. Vi packade bilen full med alla sommarblommor som ska dit. Och en massa annat… Fattar inte hur det skulle ha rymts om vi funderat på ta allt på fredag. Det var till exempel tio Pellisar och en solros. Och det tog ju rätt duktigt med plats.

Sen han jag plantera om dom, vattna alla andra blommor, gå med kantsaxen runt huset samt klippa ned några rönnskott som såg fula ut. Och självklart lite studsmatta och rockringande…

Sen tillbaka hem för ”vanliga” kvällsrutiner.

(Fast så vanliga är dom inte. Bus har visserligen inte sommarlov ännu. Men jag har – frivilligt – tagit på mig stängningar nästan alla dagar så han ska kunna sova länge (fast jag får ändå väcka honom på mornarna). Och sen är han ledig med farmor var och varannan dag… Detta innebär att han fått rätt sena vanor redan. And I love it. Ingen stress med att få honom i säng på kvällarna för att han inte ska vara ”död” på morgonen.  Och dessutom kan vi ligga och läsa lääänge på kvällarna. Jag älskar läsa högt på kvällarna. Vi läser så många bra böcker. Han läser ju bra själv, men just på kvällen får jag ta över och det hoppas jag att jag ska få förtroendet för i MÅNGA år)