Kategori: Tycker till (Sida 18 av 18)

Igår skulle jag på banken. Det är inte så ofta jag är där, men vissa saker går ju inte utföra hemifrån. Sätta in pengar, till exempel. Jag cyklade ned på min lunch. Kund nummer 27 expedierades och när jag tog ett kundnummer fick jag nummer 52. Jösses… Jag åkte på ett par andra ställen och gjorde några ärenden och trots att min lunch var i stort sett slut cyklade jag förbi banken igen, på tillbakavägen. På halvtimmen jag sysslat med annat hade dom på banken hunnit med att ta hand om hela SJU stycken kunder. Suck…

Idag gjorde jag ett nytt försök. Tog ett nummer och gjorde annat under tiden. Idag var det bara 10 före i kön. Så när min rast var i stort sätt slut kikade jag in. YES! En före mig! Jag behövde ”bara” vänta i kanske fem minuter till och så: BINGO. Ja, jag vann! Gissa hur snopna dom som satt och väntade såg ut när jag bara stövlade nästan rakt fram till kassadisken!

Men en sak är då säker. Man ska i stort sett vara arbetslös för att ha tid att utföra sina bankärenden.

Precis när jag är på väg hem ringer maken och undrar var bus cykelhjälm är. Den är på cykeln, säger jag. Nej det är den inte, säger han.

Jaha.. bara att inse. Någon har STULIT hans cykelhjälm ur cykelförrådet. Jösses…. Så irriterande. Och han hade ingen billig Coop-hjälm utan en lite bättre/dyrare från Team Sportia.Suck. Maken berättar då att när han och bus skulle iväg (just före halv två på em) är det en kille i cykelkällaren som håller på FOTA CYKLAR med MOBILKAMERA. Hur mystiskt är inte det????? Och samma kille undrade om dom letade en cykelhjälm. Den var visst där ute i en plastpåse… men se inte var det kvar nån hjälm. Antagligen hade han nån medhjälpare som forslade undan stöldgodset medans han fotade de större sakerna…

Jag springer precis i samma veva på vicevärlden. Jag suckar lite och meddelar att det visst försvinner saker ur cykelförrådet. Då berättar han att det har försvunnit inte mindre än TVÅ cyklar ur cykelförrådet i huset tvärs över gatan. Dessa cyklar hade dessutom varit hopkedjade i varandra. Ändå var dom borta! Så vicevärlden blev mäkta intresserad när han fick höra att det gått en typ och fotat cyklar i vår källare så sent som IDAG.

Jag gick i alla fall och flyttade undan bus ”gamla” cyklel – 12” – eftersom det är en märkescykel som vi ämnar sälja eftersom han inte använder liten cykel längre. Jag låste in den i vårt eget förråd. Samma sak gjorde jag med makens cykel. Mobilfotografen hade visst varit och fotat just vid makens cykel. Kanske inte just hans, men man vet ju aldrig.

Dessutom lade jag ned ett lås till bus nuvarande cykel. Den är visserligen rätt skamfilad, som pojkcyklar blir, men är ändock en märkescykel. Så vi kan ju åtminstone låsa den. Hur mycket det nu hjälper….

Åh så irriterande med folk som inte verkar veta skillnaden på ditt och mitt! Det tråkiga är att det med största sannolikhet inte är någon från här i närheten (våra hus alltså) eftersom det här är ett väldigt lugnt område…

Nu blir jag ju tvungen köpa ny cykelhjälm åt bus. Han får väl använda min imorgon (och jag får cykla utan) men sen… Och härefter får vi väl ta upp hjälmen från källaren, det är tydligt!

Till de mina.

Till min make för att du är mitt allt. Stöttar mig i allt. Beundrar mig. Älskar mig och delar allt med mig.
Till min son för att du ger mig sån gläde i livet. Alltid glad. Alltid delaktig. Så duktig, så fin.
Till min pappa för att du hjälper mig med sånt jag inte klarar själv. Utan något krav på gentjänster. Alltid proffisionell och stolt över sina idag vuxna flickor.
Till min mamma för att du är stark. Klagar aldrig. Finns alltid där. Svarar på allt man undrar och hjälper mer än gärna till.
Till min svärmor för att du är som min andra mamma. Hjälper, stöttar, älskar. Och orkar med…

Jag är så glad att ni finns i mitt liv.