Just nu har jag en elev på jobbet som läser till förskollärare. Hon går sin tredje termin och gör praktiken hos oss, med mig som handledare. Vi har även en till elev, men honom har en kollega ”hand om”.
Det är jättekul med elever. Men jobbigt. Man får anstränga sig lite extra. Dessutom ska man sätta ord på det man gör på ett annat sätt. Mycket av planering, genomförande, analys och reflektion gör man ju bara i huvudet – pang bom sådär. Det går av sig själv utan att man tänker. Nu måste man försöka förklara och diskutera på ett annat sätt. Dom har ju skriftliga uppgifter som ska lämnas in och meningen är ju att jag ska ledsaga, handleda, stötta, stödja och uppmuntra.
För hur fint allt låter i skriven text så finns inte tiden på jobbet för att ständigt sitta ned och skriva allt som dom gör. Tyvärr…
Stundtals känns det som att jag är på tok för dålig på mitt jobb för att fixa att ledsaga någon annan. Nästa sekund känner jag att jag är jättebra och att något kändes fint att få visa/säga.
I vilket fall som helst så är det jätteroligt. Och dessutom får man känna sig lite extra behövd -av någon annan än av barnen – åtminstone i några veckor.
Så här säger ni