Det är bara att inse… det är höst – på riktigt nu.

Till att börja med var det absolut bäcksvart när jag klev upp i morse. Kl 6:00. Jag höll på att snava på Lill-bus gummustövlar i hallen samt kliva på min rejäla sminkväska innan jag fått tänt ordentligt.

Sen när jag knallade iväg till jobbet gick jag genom skogen. Jag har typ tre minunters promenadväg och genar via en skogsstig. Men idag var det nästan förenat med livsfara. För det var så mörkt så man fick gissa var man satte fötterna. Till på köpet var det dimmigt. Pannlampa måste jag nog köpa mig om jag ska fortsätta gå den vägen fram tills snön kommit! Min kollega kom med bil. Hon tyckte det var tur att hon inte hamnade bakom något långsamtgående fordon – typ traktor – eftersom det var så mörkt och dimmigt att hon inte hade tordas köra om i sånt fall!

På jobbet var det småkyligt, inomhus, och mörkt… bara att tända alla myslampor som fanns. Och hälla i sig ett par muggar kaffe.

När vi sedan var ute med barnen på förmidagen var det så rått och fuktigt att man kände sig blöt trots att det inte regnade. Men det är visst 99%-ig luftfuktighet så… Och när dom sen kom in och klädde av sig lämnade dom så mycket blöt sand efter sig på golvet att vi hade kunnat bygga sandslott på samlingen efter lunch.

Griniga var dom också. Tjöt åt minsta lilla. Ingen fick knappt titta eller röra på den andra så började dom böla. Eller tvärt om. Typ jag får inte sitta brevid A— och så gråt för det. Inte blev det bättre över att det var bönor i maten. Unisont, nästan, tjatade alla om att han eller hon minsann inte tyckte om bönor. Och tyckte dom om bönor så var det vita bönor. Inte röda som i maten.

Ute var det fortfarande mörkt. Ett barn undrade om det var kväll nu.. Nope. klockan är typ tio över elva på förmiddagen. Inse – det blir inte ljusare idag! Tur att flera skulle sova middag…

Nu är jag hemma för dagen – och det har dessutom börjat regna. Jag ska med lill-bus till tandläkaren. Bara jag hittar igen honom. Han skulle på biblioteket och nån fest för nyblinva fyraåringar, med sin farmor. Men farmor svarar inte på telefon. Så jag var tvungen ringa hans förskola och kolla så han verkligen var hämtad.. hon kan ju faktiskt glömma saker hon med. Men han var hämtat. Så jag antar att jag hör av dom snart. Hoppas jag. Tandläkartiden är om 55 min.

Jag får väl roa mig med dammsugaren fram tills dess… eftersom här alltid är sandigt. Oavsett årstid! Blä….

image148