Sida 693 av 1635

Gårdagen var en fantastisk dag. Den första riktigt soliga. Första dagen man verkligen kände att NU  – nu vill jag ut. 

Maken var bättre. Och min nacke helt bra. Dock har maken varit nog så generös då han delat med sig av lite snor till mig så jag hade också en snornos – dessbättre med pigg kropp.

Så det fick bli familjepromenad.

Tog flera fina foton – men eftersom jag vet att det inte duggar tätt av vackra bilder i januari/februari så sparar jag några på lager och lägger ut dagar jag inte har färska att bjuda på. Den ovan visar prästgården i vacker vinterskrud

Förutom prommis så började vi bygga ett 1100-bitars 4d-pussel, jag shoppade vinterjogginkläder och så beställde vi thaimat till middag.

Idag snorar jag möjligen lite mer. Och halsen skrapar – men kroppen är ännu pigg. Hoppade dock över jogging dels på grund av halsen och dessutom för att det har vräkt ned snö. Gissade på oplogade springvägar. Vilket var rätt tänkt. Vi tog en ganska pulsig promenad istället.

Solen hade visat sig under söndagen. Och graderna var bara just under nollan. Så jag och ungen blev sugna på kolla in fjärden – skidledes.

Ungen har ju nya skidor som han ännu inte testat. Dom hade vi fått levererade, färdig vallade,  till Lilla Gula Huset under lördagen. Dock hade han inte sina nya pjäxor med – dom stod hemma i lägenheten. Men eftersom vi  ändå inte skulle åka så långt så kunde han tänka sig att tränga ned sina fötterna i ett av mina pjäxpar.

Vilket dessvärre inte funkade. Han har dyligen sk NNN- bidning (rottefella) och jag har SNS-dito. Skit också. Det syntes ju inte förrän vi kollade in närmare.

Så jag fick premiära själv (och lämna en grymt besviken unge på gårdsplanen)

Nu gjorde det i och för sig inget att han inte kom. Han hade ändå bara fått klaga… för:

• Dels fanns det inte ett enda skoterspår. Jag fick fullkomligen PULSA med skidorna ned till fjärden. Stavarna sjönk ned till en tredjedel av dess längd, och på vissa ställen hade jag snö upp på halva vaden.
• Dessutom hade solen försvunnit bakom moln när jag kommit ned till fjärden.
• Lägg därtill att isen bestod  av just IS.

Hårt som sjutton att åka på. Jag  kör ju  vallningsfritt så det gör ju inte så mycket .. men ungen har ju nyvallade skidor (tape) så det kändes som att allt hans fäste skulle nötts bort på bara en kort skidtur.

Men jag åkte ut…

Bara för att en stund senare börja åka genom den tunna skaren.

Hm.

Jag vände hem och kämpade mig genom mitt UPPTRAMPADE skidspår.

Det blev alltså en kort och inte så åkvänlig premiärtur.

Vi får hoppas skoteråkarna snart börjar gasa omkring ute på isen. Och att skidspåret runt elljusspåret dras upp inom kort…