Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.
Mitt i skogen ligger ett stort, jättestort, brunt, lurvigt djur och sover. Det är björnen. Han har hittat en mörk, mysig grotta som han gjort till sitt hus, sitt bo. Och han sover tungt. Han snarkar, och verkar inte kunna bli väckt av någonting som låter eller kommer förbi
– Snark, snark…
Han är inte det minsta farlig. Inte ett dugg. Bara man är försiktig och inte stör honom.
Men gör man det! Då! Då måste man passa sig. För då kan man inte lita på honom. Då kan björnen bli farlig. Riktigt farlig….Och då kanske han kommer….
– Roarw…
Björnen sover, björnen sover, i sitt lugna bo
Han är inte farlig
bara man är varlig
Men man kan dock, men man kan dock,
honom aldrig tro!!!
Så här säger ni