Blev tvungen att röja i sminket. Allt var huller om buller och den en gång i tiden så fina ordningen var som bortblåst. Ögonskuggor låg blandade med pennor och puder…
Nu har jag rensat. Det var ganska mycket som gick raka spåret till soppåsen. Och en del som fick flytta till Lilla Gula. Men resten fick jag ordning på.
Behöver jag berätta att jag älskar ögonskuggor?!
Nalle är mitt första riktigt älskade gosedjur. Faktiskt är han nog den allra första nallen jag ägde. Den fick jag av min farmor min första jul, julen 72 – när jag var nio månader. Sen hängde han med. Jag vet inte när jag fick ”Venefanten” Elof, men av alla lagningar att döma så har han också varit med ett tag. Och bevisligen finns han med på foton från när jag var ett år ung
Jag tog däremot inte med mig mina gamla kompisar när jag flyttade hemifrån (då var jag 19, tror jag). Men mamma sparade dom.
Och när vi ”blev” med Lilla Gula Huset undrade hon om jag ville ha tillbaka mina f.d följeslagare.
Såklart jag ville….
… jag hade ett paket att hämta. Ett stort paket. 32cm gånger 24cm och 6-7 cm tjockt.
Ganska lätt… eller snarare väldigt lätt.
Det var mycket papper. Spännande…
Och under allt papper låg det nåt litet.. något väldigt litet…
Och när jag öppnade den lilla plastpåsen så…
… var detta vad som kommit. Fem stycken refillstift till min Bamboo-penna. Sååå nödvändigt av Dusstin Home att skicka dessa som postpaket. Med 59:- i frakt. För dom hade ju verkligen inte fått plats i ett kuvert med ett 6:- frimärke. Eller hur??? Men det kanske var ekologiska kartonger och att deras kuvert var kemiskt blekta och så tog dom sitt miljöansvar istället.. eller nåt sånt….
Sådärja.. faktum är att det är 2011 års första färdiga bild.
Då måste jag börja fundera på Å…
Ja.. egentligen har vi ju inte alls ställt undan grillen för 2010. Vi grillar ju lite då och då, trots vintersäsong. Så därför kan man väl inte säga att det var grillpremiär – även om det vore häftigt. Men det låter i alla fall roligt att säga att: igår grillade vi för första gången tjugohundraelva.
Nu är vi dock på hemmaplan igen. Och vardagen tar tag i oss med monsterklor från och med i morgon bitti.
Pust och stön… Men man vänjer sig väl, hoppas jag.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni