
Ja…högre än så här orkar inte solen när det är några dagar kvar tills det vänder. Men den lös ju i alla fall… alltid något. (Dock värmde den nada. Vid Sunderby sjukhus var det -22 grader när jag kom fram och -25 när jag åkte. Hemma hade vi ”bara” -20 i morse och -17 nu ikväll) Vackert var det i alla fall, så man nästan häpnade. Jag var tvungen att fota trots mycket dåliga förutsättningar.
Jag fotade genom bussfönstret – medan bussen körde. Men då jag stängde av blixten och ställde mobilkameran i sportläge så fick jag ned slutartiden och slapp därmed irriterande blixtreflex i glasrutan. Vilket resulterade i en helt OK bild. (även om man ser den i full storlek. Här är den ju förminskad kraftigt) Men jag hade bra gärna velat ha min riktiga kamera och kunnat ställa mig ute för att fota på riktigt…
Några timmar senare var det väldigt mycket mörkare… samma hamn vid halv fyra idag (Även den genom bussrutan med bussen i rörelse):

Men pga mörkret så blev rörelseoskäpran tyvärr väldigt synlig här… Men det syns ju att det är vackert även kvällstid.
Hur det gick hos ögondoktorn? Det var Status Quo. Och det är tydligen bra. Hornhinnan har alltså inte börjat fastna ännu, men den har inte heller lossnat mer. Och jag glömde fråga om jag får börja bära/springa/hoppa..??? Men eftersom jag har jullov om endast EN ynka arbetsdag så kanske jag skulle kunna fundera på att ta det lugnt ett tag till.. möjligen… eventuellt… (om jag klarar av det)..
Nytt besök 7/1 2010 (under förutsättning att jag inte märker av någon plötslig försämring, förstås…)
Så här säger ni