Kategori: Jobbet och sånt (Sida 116 av 174)

Vi har jobbat med TEMA vatten i några månader på mitt jobb. Och det innefattar ju massor. Till exempe smaka, mäta, frysa, smälta, koka, flyta, sjunka, färga och såklart bubbla 

I veckan gjorde dom egna såpbubblor. Och en dag slog jag upp vatten i två bunkar och placerade barnen runt.

– Vad händer om ni vispar i vattnet?
– Det blir bubblor…
– Vad händer om ni slutar vispa?
– Bubblorna försvinner

Då fick dom var sitt sugrör. Tre barn per bunke…

– Vad händer om ni blåser i sugrören i vattnet då?
– Det blir bubblor?
– STÖRRE BUBBLOR (upptäckte dom)
– Vad händer nu då om ni slutar?
– Dom försvinner också…

– Finns det nåt vi kan sätta i vattnet så att bubblorna stannar kvar lite längre?
– näe
– hårda saker…
– Många tunga saker… (okej.. hur tänkte dom nu?)
– Vi måste nog ha mjöl… (mjöl… var kom den iden från?)
– Mjöl, salt och socker måste vi ha…

– Men igår då. Då blåste ni ju bubblor. Vad hade ni då?
– Såpbubblor!!!
– Vad gjorde ni dom av?
– …. (tvekande) såååpa???  (Det måste det ju vara –  det hör väl varenda kotte att såpbubblor görs av såpa.. eller)

Jag tar fram en flaska ur en påse och får då svaret:

– DISKMEDEL.

Barnen får nu (massor) med diskmedel i vattnet och börjar blåsa.

Och jösses så kul det här var då. Om det var roligt att blåsa och vispa i ”bara vatten” så var det inget mot att göra samma sak när det blev RIKTIGA bubblor.

Bubblor som svämmade över kanten.

Och vet ni vad? Det blir små skumbubblor när man vispar men stora genomskinliga bubblor när man blåser.

Utmärk sommarlek för barn som behöver sysselsättas en stund. För när man slutat blåsa och vispa kan man kasta skum på varandra… (enda tills ”fröken” (eller  mamma ) tycker att det blir för mycket kladd på kläderna – om man nu, som vi, har några på sig…)

Nordanvinden och solen tvistade en gång om vem av dom som var starkast. Just då kom en vandrare vägen fram insvept i en varm kappa. Dom kom då överens om att den som först kunde få vandraren att ta av sej kappan, han skulle anses vara starkare än den andra. Då blåste nordanvinden så hårt han nånsin kunde, men ju hårdare han blåste desto tätare svepte vandraren kappan om sej, och till slut gav nordanvinden upp försöket. Då lät solen sina strålar skina helt varmt och genast tog vandraren av sej kappan och så var nordanvinden tvungen att erkänna att solen var den starkaste av dom två.

Sensmoral: Man kommer ofta längre med mildhet än med styrka

Ovanstående är den klassiska sagan vi jobbar med tillsammans med barnen på min förskola med under Maj månad. (vi har en klassisk saga varje månad och läser den i olika versioner, ser den som film (om den finns), ritar bilder om sagan, pratar om sagan, dramatiserar, leker och gör saker som passar till vad det handlar om. Som exempel har barnen bland annat gjort eget smör till Sagan om när Gubben och Gumman bytte jobb, dom planterade paprikafrön samt målade guldstenar till sagan om Jack och Bönstjälken och dom byggde grisarnas hus, samt provade blåsa ut dom när vi jobbade med Tre små grisar

Just nu är det alltså en kort fabel som handlar om sol och vind. Väldigt lämpligt med tanke på att den kalla vintern är i övergång mot den (förhoppningsvis) varma sommaren. Så barnen har hittills dramatiserat sagan med hjälp av en stark lampa och en fläkt. Och här om dagen dukade jag upp följande material inför de små:

Olika gula sorters papper, gula garner, gula och orangea pom-pom-bollar, plastband och silkesband i gult, filttyg, kreppapp, skumgummi, pappersremsor, pennor, kritor, lim och sax. Och säkert nåt mer jag glömde skriva ned… Varje barn försågs med ett A3 papper. Uppmaningen dom fick var helt enkelt att skapa sin egen SOL. Med hjälp av det som fanns att tillgå.

Kolla vad härliga!!! Passade utmärkt  den dagen då det definitivt var nordanvinden som härskade utomhus. Tillsammans med regnet. Så vi behövde dessa solar inomhus!

Kolla vilken URTJUSIG artikel i Förskoletidningens senaste nummer!!!!

Hur skoj som helst. Ett jättereportage om vår julkalender med matematik. Och det är JAG som skrivit den. Och fotat. Minns ni att jag var hemma en fredag efter jul och skrev. Eller jag talade aldrig om att det var skrev jag gjorde… här på bloggen skrev bara att jag jobbade hemifrån. Men det var skrev ovastående artikel jag sysslade med…

Jag hade mailat in en liten insändare, typ, om just kalendern. Den var precis avslutat och så. Och så blev dom intresserade – på riktigt – och eftersom dom hade ett mattematiknummer på G så undrade dom om jag kunde skriva en längre text med högupplösta bilder. Så klart jag kunde! 🙂

Och nu är det publicerat och det blev verkligen jättefint.

Jag kan ju inte så gärna lägga ut materialet att läsa här men det syns ju i alla fall att det är MYCKET TEXT. Och visst fick jag en tjusig ”presentationsruta” i slutet??!! Med länk till bloggen och allt! 🙂

I Tisdags åkte jag och förskolans äldsta barn till rymden.
Sådär bara… hur kul som helst. Ni skulle varit med!

Jag använde mig av en CD-skiva; Danssagor av Helena Skogh, och valde just RYMDEN. Och för att få rätt rymdkänsla så fixade jag lite runt omkring också

Barnen fick använda sina vanliga gula reflexvästar som rymddräkter. (vilket blev hur coolt som helst på fotona från resan – reflexerna gjorde fräna effekter, något man annars brukar bli irriterad över, men här blev det precis passande) Och precis som jag förutsett frågade dom efter rymdhjälmar. Dessa gjorde jag som på bilden ovan – av folie. En stor bit över huvudet – nästan som typ ett huckle – och en dubbelvikt bit undertill som fäste ihop allt och som då dessutom blev ”skydd” för hals och hakan. Barnen blev jättenöjda med sina hjälmar.

Det rum vi skulle använda har helt sjukt högt i tak. För att få lite mysigare stämning spände jag upp trådar kors och tvärs i rummet. Över dessa draperade jag sedan tyger i lite murriga/blanka färger. Fäste bara med säkerhetsnålar och klädnypor. Hängde även upp ballonger som sol och planeter samt ett silverfärgat tyg med utklippta guldstjärnor på:

Sen hade vi såklart ganska mörkt i rummet. Inte som på bilden ovan till vänster, men den är fotat med blixt.

Som rymdraket markerade jag en kvadrat på golvet – precis lagom för de sex barnen samt mig själv.

Sen var det bara räkna ned och åka.

Skivan har intalad text som talar om vilka planeter man besöker; typ månen (där man svävar omkring), hoppa-på-ett-ben-planeten, sova-planeten,  storm-planeten… osv. Barnen ska agera/röra sig/dansa  och kände direkt igen ljudet när raketen skulle vidare till nästa planet. Snabbt som sjutton var då då på plats inom de markerade linjerna som föreställde raketen.

När vi kommit tillbaka till jorden igen körde vi samma resa igen – fast utan tal. Och då hittade barnen på egna planeter: popcorn-planeten (där hoppar man runt som popcorn), gå-på-tå-planeten, snurra-planeten osv…

Sen var alla så svettiga så vi fick avsluta med rymdsaft.

Och jag fick gå byta t-shirt. Men det var det värt!