Ok… är väl bäst jag berättar också…
I fredags ringde en rektor. Hon får en vakant tjänst från årsskiftet och hade fått tips om mig, som hon uttryckte det. Och så undrade hon om jag var intresserad.
Jag svarade att visst lät det spännande, men jag ville nog veta lite mer/känna mig för innan jag bestämde mig. Så vi bokade ett möte idag, klockan 14.
Alltså åkte jag iväg till en skola jag aldrig tidigare besökt direkt efter jobbet. Jag visste inte riktigt var den låg, bara ungefär. Och när jag väl var där var det så många dörrar och korridorer att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Dessutom visste jag inte ens vem jag sökte. Jag hade nämnligen inte uppfattat namnet på rektorn som ringde. Hon är nyinflyttad i kommunen så jag hade inte en susning om vem hon var.
Men med lite frågor hamnade jag rätt.
Rektorn var väldigt trevlig och lätt att ha att göra med. Jobbet verkade intressant och eftersom tjänsten inte har tillträde förrän vid årsskiftet hinner jag ju avsluta terminen på mitt nuvarande.
Så jag tackade ja… tror jag. Vi skrev inga papper, men hon gick runt och visade lokalerna samt presenterade mig för övrig personal. Till och med för städpersonalen. Haha…
Så om ingen konstigt händer kliver jag upp ett steg i ålder från årsskiftet. Då tar jag mig nämnligen an de nyfikna sexåringarna i förskoleklassen – eller sexårs, som en del också säger. (Jag vet att på vissa ställen kallas dessa elever för nollor, men det tycker jag låter extremt nedvärderande så det kommer jag aldrig nånsin kalla dom!).
Slut med blöjor och haklappar, och med att försöka få samlingar och sångstunder att passa BÅDE för ettåringar OCH femåringar. Det är svårt… Nu blir det en och samma ålder på de små stora liven. Högre krav. Större kunskapstörst. Och ny läroplan. För förskoleklassen lyder under skolans läroplan, inte förskolans som jag jobbar efter nu….
Spännande…
Så här säger ni