Ljusstaken från förra inlägget är en av mina favoritljusstakar. Från SIA, om jag inte minns fel, och man kan dekorera den invändigt med vad man vill tycker passar för tillfället eller årstiden.
Just nu har jag pärlor i svart och orange…
Kategori: Värt att fira (Sida 150 av 157)
Så där ja. Nu har vi lite halloweenaktigt hemma. Svart och orange, som sig bör. Dock inga spindelnät och hemska monster ännu. Eller någon hemmagjort Jack-o-lanterna. Men under veckan ska väl det också fixas…
På fredag ska jag kompa för att bus och jag ska kunna spöka lite. Så här såg vi ut ifjol på Halloween:
http://candygirl.worldofsecrets.com/2007/10/31/familjen-skrck/
http://candygirl.worldofsecrets.com/2007/11/02/mera-spken/
Behöver jag säga att jag gillar sånt som bryter vardagsrutinerna lite grand?
Klart man måste pynta lite inför Halloween även i Lilla Gula Huset. Eller hur?
Vi spenderade lördagseftermiddagen där, tillsammans med svärmor och makens morbror med fru. Vi hade köpt med oss godfika i Luleå och passade på att lämna lite prylar i huset när vi ändå passerade då vi kom från Luleå och Fyndmarknaden.
Svärmor hade fyndat ovanstående tyg vid ett tidigare tillfälle men visste inte vad hon skulle göra med det. Nu fick det bli ett coolt överkast på bus säng i Lilla Gula Huset.
Visst vart det fränt?
Idag ska vi ta fram lite pumpalampor och sånt även här hemma.
Idag ringde dom från Team Sportia för att ge mig info om hur långt borta makens försenade födelsedagspresent egentligen är!!! Och dom hade inga bra nyheter att komma med…. Pistolen jag ville ha hade inte ens anlänt till Sverige. Och vad värre är – dom kunde inte säga när den skulle göra det… Hmmm… ett preliminärt leverandsatum på ”slutet av november” var det jag fick.
Skulle inte tro det va? Avbokade raskt och så får vi tillsammans fundera ut en ny pistol. Suck…
Senare idag ringde det från Suomi Soffa och sa att vår dubbelsäng till Lilla Gula Huset kommit. Och att dom ville vi hämtar så snart som möjligt.
Så vi ska ragga rätt på ett släp och sen förhoppningsvis hämta den på fredag. Annars får vi ta det på lördag – men då har vi andra planer så det skulle vara skönt att få det gjort på fredag. Det hänger dock på vilka arbetstider maken får. För jag kör nämligen inte själv med släp. Eller rättare sagt – jag kör inte alls med släp! Nope!
Idag har mina föräldrar varit gifta i 35 år. Den 29 september 1973 gick dom till prästen tillsammans. Då var dom inte så gamla, 20 år. Och ja, det är jag som är med på ena bilden. Jag var nästan på dagen 1½ år ung. Och jag minns att mina strumpbyxor kliade nåt hemskt. Men mer minns jag inte… Inte så konstigt heller, för som regel är det ju svårt att minnas nåt från när man är sååå liten. Men just strumpbyxorna minns jag…Konstigt.
Eftersom dom inte tordats hit under helgen, för att gratta maken (min pappa inte haft vattkoppor och mamma inte vill få bältros igen…) så har vi heller inte besökt dom för att gratulera. Jag har däremot budat en blomma till dom. En vit brudorkidé. I vit kruka. Tyckte det passade på just en bröllopsdag.
Ses får vi göra en annan dag!
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni