Värt att fira

I fredags fyllde busungen år. Tio år.

Han firades redan på morgon med lite extra fin frukost, och en liten present.  Men resten fick  vänta tills vi var på plats i Lilla Gula Huset .

Där fick han sina presenter – bland annat den från oss och hans mormor och morfar. En på tok för dyr present, men samtidigt användbar: En surfplatta. Hans minilaptop är oanvändbar numera – seg och hemsk. Så han fick det han önskade sig mest av allt. Och för att köra på samma som våra övriga apparater så höll vi oss till Samsung (jag, bus, maken och svärmor kör med samsung-telefoner. Dessutom är TV:n i lilla gula samma märke) Nu blev det  en Samsung Galaxy tab 3 och vi kan nöjd konstatera att det verkade vara ett bra köp. Mycket bra! 

Sen hade ungen önskat middag: Krabba. Och vi hade hittat två rejäla bamsingar, på ett kilo styck. Så vi blev ordentligt mätta.

Tårtan ville han inte vänta med till lördag – så den smakade vi halv elva på fredagskväll.

Sen på lördag blev det ett par gäster (och ett par som inte kom pga sjukdom) Och mera tårta. Som tog slut. Och så lite gomiddag på det: Paella.

Idag har vi mest tagit det lugnt. Och så åkte vi hem mot lägenheten efter kaffet. Vilket var bra – för jag hann höststäda busungens rum. Puh. Det var svettigt. Men jag hann klart och jäklar så fint det blev (foton en annan dag)

Nu återstår inte så mycket av helgen. (Annat än att bättra på nagellacket – som tog lite stryk av fönsterputsning och flyttning av möbler samt fraktande av prylar som inte används ned i förrådet.)

Det är dags för godnatt.

Ny vecka väntar – då ska vi planera lördagens kalas, som visst ska innehålla pizza och skattjakt. Enligt den nyblivna tioåringens önskemål.

Idag fyller min bus tvåsiffrigt. Fantastiskt egentligen. Fattar inte vart åren tagit vägen. Det är främst åren från när han började förskoleklass och fram till idag som rusat iväg. Känns som att man inte har lika stor inblick i hans vardag och därmed tappar bort en del.. men så ska det väl vara. Han ska forma sitt eget liv, och på sikt frigöra sig helt.

Jag hann inte se min busunge i morse eftersom jag började så tidigt. Men det innebär att jag slutar tidigt, och eftersom jag dessutom har lite inarbetat tid från i veckan så sticker vi mot Lilla Gula Huset direkt skolan slutar.

Ungen har valt födelsedagsmiddag: Krabba, blir det. Med sån där hot ”ölkorv” innan.

 

På bilden ovan är det två veckor kvar tills ungen ploppade ut.. eller ploppade och ploppade… 32 timmar höll jag på innan jag klämde ut honom! Puh!

 

Men då fick vi också en sån här liten sötnos med oss hem från Sunderby BB. Fantastiskt!

 

När man ser en sån här bild – på en tio dagar bus, tillsammans med sig själv är det ofattbart hur liten han varit. Idag är han 147 cm lång, med storlek 39 i skor och når mig till munnen.  18 cm till så är vi jämnlånga!

 

Och så här charmig var han när han fick sitt namn. Här iklädd samma dopklänning som jag döptes i 1972! Fast jag hade gula sidenband, tror jag!

Charmig är han fortfarande. Och ordentligt långhårig. Översta bilden är från i mitten av juli och han har inte klippt sig sen dess, så nu är det ännu längre.

GRATTIS till min egen busunge. Det bästa jag gjort här i världen!

(dom ”gamla fotona” är fotat av ur albumet – därav kvalitén. Ides inte börja scanna)