Idag har jag varit på utvecklingssamtal för bus. Alltid kul att få höra vad en egen lilla teling håller på med på dagarna. Hela förra året hade jag ju stenkoll, eftersom jag jobbade på samma förskola som han. Inte på samma avdelning, men vi delade hall, så jag hade verkligen rejäl uppsikt över allt han gjorde. Och när han misskötte sig var jag över och röt till. (Man ryter ju lite högre och för lite mindre förseeleser när det gäller ens eget barn, även om jag är rätt duktig på bli arg på andras barn också.) På köpet brukade alla andra ungar sluta med dumheterna dom höll på med. En av förskollärarna på hans avdelning tyckte att jag kunde komma in och rya till åt de andra barnen också emellanåt. Eller att dom skulle hota med att hämta över bus mamma om dom inte lyssnade!
Men sen ett år tillbaka är vi bara grannar på området – två separata hus, med kanske 500 meter mellan..eller nåt sånt… Olika rektorer, dock. Så nu var det kul att få lite uppdateringar. Inte för att vi är helt ovetandes om vad han gör på dagarna. Dels har vi god kontakt med personalen (som jag ju dessutom haft som kollegor i två olika omgångar) och dels för att maken springvikarierar och är på bus förskola lite då och då.
Hur som helst så fick han godkänt. Jag fick inte ens en anmärkning. Ingen ombesiktning behövs – inte i år i alla fall… Han gick genom utan fel. Perfekt. Det suger jag till mig och är därmed en extra stolt mamma idag!
Och nu har han 10 dagar till sommarlov.
