Kategori: Resedagbok: Kroatien 2013 (Sida 2 av 4)

Än finns det dagar kvar att läggaut från dagboken jag skrev i Kroatien i Juli:

Elfte dagen – tisdag – dagen vi inte gjorde något speciellt

Morgonen började med brödhandling och efter frukost och morgonfix gick vi en prommis. Behövde inte handla något så vi strosade lite här och där. Kollade omgivningar och konstaterade att många lägenheter (och hotell) ser ganska sunkiga ut. Gammalt, slitet och nästan övergivet. Och massor till uthyrnning. Och hur man än letar hittar man inga affärer eller tavernor annat än nere vid strandpromenaden.

Svettiga och trötta i benen fixade vi lunch – hallonkräm, skaldjurstoast, stekt potatis och sallad. Och sen kaffe på det, såklart.

Strandmyset var hett även denna dag, men precis som många dagar innan drog det in moln över stranden, ungefär vid fem-tiden, då vi ändå var på G att gå hemåt igen. Även denna dag mullrade det ovan bergen, men det blev inget åskväder av det.

Efter vi gjort oss av med svett och intorkat salt mös vi i sängen till första halvan av Bourne Legacy. På grund av filmens längd valde vi att dela upp den i två delar.

Middag sedan, mitt i Podgora. Bus ville äta fisksoppa, men blev avrådd till det. Kyparen påstod att det inte var ”äkta” fisksoppa, utan gjord på koncentrat. Ville han ha soppa rekommenderade han istället tomat eller köttfärs. Men då valde bus Pasta Bolognese istället. Jag åt Risotto Frutti de Mare och Maken åt Kalvkotletter. Mätta och nöjda gick vi därifrån och samtidigt undrade vi: Hur orkade ungen käka MarmeladeCrepes efter en sån middag????

Om det varit tävling, förstås…

För Camilla prickade båda rätt:

Ovan stod det mycket riktigt Hej (som flera andra såg)

Men bilden nedan var det svårt att tyda. (vilket jag har full förståelse för) Det jag FÖRSÖKTE skriva – med laser mot vit vägg  med lång slutartid i beckmörkret var ändå:

Croatia

🙂 Precis som Camilla trodde

En dag till från vår Kroatienresa

Nionde dagen – söndag – dagen det åskade

Började dagen med att gå handla bröd. Ingen av de andra två vaknade – som vanligt. Inte heller vaknade dom när jag började göra frukost, Men en stund innan allt stod på bordet var alla vakna och hyfsat pigga.

Vid frukostbordet åkte maken på en låsning i ryggen – bara så där. En låsning som, tursamt nog, släppte till största delen efter en stund. Så lite lagom justerad kunde vi utrusta oss med ryggor och gå mot Podgora för att köpa 12 liter vatten. Vattnet i kranen var visserligen drickbart, påstod ha som ägde hotellet, men eftersom det både luktade och smakade klor, samt att det i Apollo-pärmen stod att bakteriefloran var annorlunda gjorde valet enkelt – flaskvatten i glasen, tack!

Till lunch lagade vi supersmarriga Chickenbits med vitlöksfrästa potatisskivor samt sallad. Mmmmm…

Strandhänget var otroligt varmt. Riktigt het sol – men så började det mörkna i väster och vi hörde åska på avstånd. Och ganska precis den tiden vi brukade gå hem från stranden kom regnet. Och det var rejäla blixtar över havet. Häftigt – men kändes inte så osäkert eftersom åskan inte var över oss utan till havs.

Det fick bli en stund på terrassen, under tak, med lite Pepsi och Chips i väntan på att regnet skulle upphöra. Vilket det gjorde synnerligen snabbt. Och en och en halv timme efter molnen kom var dom också borta igen!

Efter duschen mös vi i sängen framför en varulvskräckis – Warewolf – the beast are amonge us – vilket gjorde att middagen blev extra sen.

Middag åt vi på haket mitt mellan Caclje och Podgora. Bus åt pizza med lufttorkad skinka och champinjoner, jag åt Cevapiji och maken tog grillad kycklingfile.

Och äntligen fick bus se vad som hände med vägspärrarna som stoppade biltrafiken inne i Podgora, Det stod tre pelare som spärr, på tre ställen, för att säkerställa promenadväg för alla i Podgora. Likväl körde det lilla turisttåget fram och åter hela dagarna/kvällarna. Och tillika nån postbil och sånt.. HUR gick det till? Nu fick vi veta

Ovan åker tåget förbi… och det visade sig att mittersta pelaren helt enkelt hade åkt ned i gatan. Och när tåget kört förbi åkte den upp igen – som i  vilken James Bond-film som helst. Och gissa vem som kom på att om man vaktar på detta kan man åka upp på pelaren,  om man hinner???

Avslutade kvällen precis som alla andra kvällar – med stros i Podgora innan promenad tillbaka till lägenheten. Och lite mera laserlek på terrassen.

Provade ställa upp kameran stadigt på en pelare. Sen satte jag på lång slutartid – ”skrev” med pekaren mot en vit vägg medan kameran fotade och voila’ – dessa foton blet det!

Någon som ser vad det är meningen att jag skulle skriva?

Här kommer en dag till från Juliresan till Kroatien

Åttonde dagen – Lördag – dagen vi var 200 meter ovanför havet

Hela familjen vaknade vid halv fem – för att gå på toa. Sen hade alla svårt att somna om. Men vid nio ville ingen stiga upp.

Efter frukosten gick vi mot Podgora. Målet för förmiddagen var en Aquasportförsäljare. Vi tänkte nämligen unna oss en Paraflight. Vi valde att åka 220-meters lina, alla tre, samtidigt. Pris. 530 Kuna. (drygt 600 sek)

Det var ingen kö och busungen hade inte fattat att vi tänkte göra det bums, nu, på momangen så han blev lycklig när han insåg att vi skulle åka över till ”fallskärmsbåten” på en endaste gång.

Med mig hade jag den vattensäkra kameran, för säkerhetsskull. (Vilket vi sedan insåg inte var nödvändigt.) Man både startade och landade på båten. Och det varken stänkte eller blåste hårt.

Men jösses så fruktansvärt härligt detta var. En otrolig upplevelse. Man hängde fritt 200 meter ovanför vattnet, såg hela Podgora, vårt hotell, alla stränder, grannöarna, vattnet, allt!!!! Och det hela var lugnt och mjukt, inga slitningar eller hissnande känslor… bara helt jäkla underbart. Sååååå värt pengarna.

Detta vill vi alla göra igen!!!! Ett annat år.

Efter turen gick vi och handlade mera grönsaker och lärde oss att Tack heter typ ”hvala”. Sen insåg vi att klockan  menade att vi skulle köpa med oss pizzabitar till lunch. Sallad till det och sen var alla supernöjda….

Stranden var superhet och vi njöt gott i värmen.

Kvällens middag blev på samma taverna vi åt första kvällen. Bus var nämligen sugen på samma sak: John Doro (eller vad den nu hette, den vita grillade fiskfilén han gillade). Till det ville an ha vitlöksfräst mangold. Maken åt Haj med frästa grönsaker och jag åt en helt fantastisk god Räkrisotto.

Traditionsenligt gick vi sedan in till Podgora för att bus skulle köpa glass. Och denna kväll valde han en glass som klart och tydligt var märkt KUKIS. 🙂 Och den var god!