Ungen

 I söndags var det nån som var lycklig. Den lyckliga går under benämningen Bus och anledningen till lyckan var att han både fick åka OCH köra skoter. Själva äger vi inget sånt vidunder. Men det finns det ju andra som gör och ibland kan man få prova/låna.

Det finns ett jättefint elljusspår inte alls långt från Lilla Gula Huset. Och vi tog ett par varv där i lördags. Spåret är ständiga uppförs- och nedförsbackar så efter varje dryg uppförslutning får man en härlig skjuss nedför. Här ovan syns spårets sista nedförslut . Bilden visar dock inte hur jäkla brant den här backen är. Den är så brant så jag kan omöjligt jogga nedför backen sommartid. Man får liksom luffsa försiktigt för att inte stupa på näsan…

Och då kan ni ju gissa hur snabbt det går att åka skidor nedför samma backe.

Typ så här snabbt!!!

Men maken klarade hela backen utan att vurpa.

(och det gjorde jag med, så det så!)

Idag blev det inga skidor. Ingen promenad heller. Ont i halsen, huvudet och feber. Blä! Men med panodil i kroppen orkade jag ändå måla sista varvet i trappan. Nu kan vi snart kalla ”trapphuset” färdigt. Lite tillfix av trappstegen återstår…)

Från busungen till mamma och pappa: Ett tovad hjärta. Såååå fint. *ÄLSKAR*

(och det ska få hänga på toadörren i Lilla Gula Huset. Den är vit så det kommer bli jättefint!!)

Idag är busungen inne… det är femton minus nu mitt på dagen – och blåser duktigt. Brrrr. stor kyleffekt alltså.  Så bilden ovan är från förra helgen när han istället var ute mest hela tiden.

Jag svettar idag upp mig med målande. Ska precis ta tag i tredje och sista varvet på trappmålandet. Maken är förkyld och assisterar det han orkar och måste. Annars klarar jag mig mest själv, så han kan vila.

Om det blir nån grad varmare tänkte jag mig ut en sväng när jag är klar. Är så nyfiken på vad som händer i min joggingbok så….

När bus fyllde 8 år kom det ett erbjudande från KP – kamratposten. Vi nappade och bus gillade tidningen. Visst – allt var inte för hans ålder. Det står att den vänder sig till barn mellan 8 och 14 år. Och det är ju en jäkla skillnad på en åttaåring och en fjortonåring. Vi hade ett halvårs eller ett års prenumeration tror jag. Bus läste – inte allt – men mycket. Sen föll KP i glömska. Han hade en Kalle Anka period och KP stod i sina mappar. Och liksom väntade….

I förra veckan rensade jag bort urvuxna böcker och satte bort serietidningar i garderoben (men ändock tillgängligt för den som vill läsa) och i stället satte jag fram högen med KP. Och bus började läsa dom – igen.

Och i veckan kom frågan jag väntat på:

– Varför prenumererar inte jag på Kamratposten längre?

Yes – tänkte jag… och vips är en halvårsprenumeration beställ igen.

Och så hoppas jag vinna en auktion på Tradera på 15 nummer från 2009. Dom tiiningarna tänkte jag ta med till Kroatioen i sommar och likt förra året förära bus med ett nummer per eftermiddag (fast ifjol var det då Kalle Anka som gällde). Men huruvida jag vinner den auktionen eller inte återstår att se… men gör jag det inte kommer det fler. Det är läääänge till semestern…