Ungen

Här är en läskikg bild Bus ritat.

Han ritar mycket just nu. Lite allt möjligt. Just här en dödskalle, som skulle bli en sjörövarflagga. Jag blev helförtjust i den och la vantarna på bilden – en stund – för att scanna av den. Sen fick han tillbaka sin flagga. Jag tror att den här bliden kommer hamna på framsidan på nästa fotobok jag gör.

Och dom här snygga kompisarna har han gjort för att han ville skicka in en bild till Bamsetidningen. Den var ju bara tvungen att ta en kopia på så jag kan ha kvar den för eget bruk.

Bilder som jag vill ha kvar lägger jag in i fotoböckerna. Då vet jag att dom inte försvinner. Tycker det är ett suveränt sätt att spara dom på!

Bus berättar om dagen:

– Mamma, jag och farmor såg en fluga idag. Vi dödade en fluga.

– Ojdå…

– Farmor sa att jag skulle komma och titta på flugan där den låg på marken. Men sen var där igen fluga…

– Var den inte död? Eller hade den börjat leva igen, tror du?

– Hmmm.. den hade nog blivit en ängel! 

Vid tretiden i natt vaknade lill-bus till.
Han ropade på pappa.

När maken gick in till honom var han klarvaken och lite ängslig
Det är inte lätt att greppa allt om varför vi firar saker när man är 4½…
Han undrade nämligen:

– Vem är det som ska dö nu när påsken är slut….???

Igår fick jag höra nåt av Lill-bus som gör att man nog måste tänka på var man sätter fötterna här hemma. Han kom nämligen och talade om för mig att:

– Mamma, tröskeln knaprar när man går på den!

Jösses… bara den inte tar en tugga av mina tår!

Idag när jag hämtade lill-bus satt han och trädde halsband.

– Vänta jag ska bara göra färdigt, sa han och trädde dit dom sista innan en av hans fröknar knöt ihop halsbandet.
– Det är ska du få mamma, sa han och hängde det om halsen på mig. Sen tillade han
–  Det ska du få för att jag älskar dig!

Och den ungen var jag irriterad på igår! Hur kunde jag???

Lill-bus skulle självklart skära lös sina egna kvistar till påskriset.
Det var seeega kvistar…
Och kniven var i ärlighetens namn inte helt vass.
Med andra ord kunde det bara sluta på ett sätt: Blodvite.

Nu råkar jag vara mamma till en son som nästan aldrig gråter av smärta. Han är verkligen inte den som piper i onödan. Jag märkte inte ens att han skar sig. Fich bara se honom stå och trycka på vänster tumme för att se hur mycket blod det kom.

– Ojsan. Stoppa tummen i munnen, sa jag. Vi fixar plåster när vi kommer hem.

Och ungen stoppar tummen i munnen. Sen tar vi på galonvanten och plockar färdigt vårt ris. Inte ett knyst om att han har ont eller så… däremot yttrade han nåt om att han inte skulle skära mer. Och så påpekade han:
– Jag skulle bara känna hur vass den var!

Nu är vi hemma. Snittet är rengjort och han har fått ett Nalle Puh plåster på sitt sår. Ett fint och inte alls särskillt stort snitt. Han törs nog använda kniv nån fler gång!

Här hemma laddar vi för fullt för Barnens Vasalopp. Klockan tio nu på fm går starten för bus och hans förskolepolare.
Vi har laddat upp med gröt och nypressad apelsinjuice. Och jag har fixat i ordning en liten energiburk innehållande torkade bananer, russin och fyra-fem godishjärtan. Klart bus måste få lite gott när han åkt…Så om knappt en timme drar vi oss mot förskolan så vi hinner med att förflytta oss till tävlingsområdet innan start…Hoppas det har blivit lite varmare tills dess. Nu är det -15 grader men strålande sol… fast det har redan blivit några grader varmare så till kl. 10 är det säkert bara kring -10!

(och jag har bytt skift idag, så jag inte behöver ”smita” från jobbet mer än en liten stund.)

Här ses lill-bus i träning inför dagens lopp…