Bus hade redan firat – på fritids. Dom hade både bakat och ätit. Två var. Men jag och maken hade inte fått någon. Alltså fick bus uppoffra sig på dagens tredje bulle – efter middagen. Något han gjorde med glädje.
För övrigt undrade min bus varför man skulle äta kanelbullar idag. Han frågade mig:
– Är det för att man ska bli tjock, eller???
Nu är pellisarna som vi haft under fönstrena i Lilla Gula Huset utbytta mot mer höstiga färger. Ljung och enris. Lila, vitt och grönt. Och dom brukar klara sig fint tills det är dags att byta ut dom mot vårblommor igen. Men dit är det ju en bit….
Bus har – precis som mor sin – en stor fascination för allt som har med eld att göra. Under kontrollerade former. Ljus, fyrverkerier, tomtebloss, grillar, eldstäder…. you name it!
I Lördags passade han på att elda upp alla kvarvarande tomtebloss när vi vuxna blev för tråkiga vid middagsbordet. Naturligtvis med vår tillåtelse. Och självklart med mig bakom kameran.
Tjusigt värre i oktobermörkret. Men kallt. Bara plus fyra grader (Senare på natten steg tempen till 7,5 – av någon konstig anledning) så det var kyligt att leka fotograf. Men sånt får man ta!
I fredags var det två år sen vi ”blev med” Lilla Gula Huset. Och det som från början var tänkt som ett sommarhus har blivit ett hus vi är i nästan alltid när vi är lediga. Helger, semestrar, lov….
Och så lär det nog fortsätta ett tag till. För ingen som läser här kan nog tvivla på att vi trivs i vårt Lilla Gula Hus! Allihopa!
Maken har inte blivit förärad med någon tårta än – trots att han fyllde år i onsdags. Så idag blir det ändring på det.
Denna tårta innehåller dumlekräm och hela (osockrade) björnbär. Den är dekorerad med dumlekräm och vanlig grädde. Ros-mönstret i dumlekrämen är gjord med en vanlig gaffel.
Dumlekrämen gjorde jag såhär:
Jag värmde 3 dl grädde tills den nästan kokade. Då satte jag i 160g dumle som fick smälta ned under omrörning. Sen är det bara kyla -och då menar jag KYLA – innan man vispar till kräm. Jag provade vispa efter den stått ute under eftermiddagen. Det hände absolut inget. Då satte jag den i frysen i en halvtimme. Då såg man att den kanske skulle kunna gå vispa nån gång i framtiden. Så då satte jag den i frysen ytterligare 45 minuter och DÅ gick det att vispa. Så rejält kall måste den vara. Sen blir den nästan som smör när man vispar. Inte fluffig som grädde utan tung. Och god! (och defenitivt inte nyttig) 😉
Jag fick mycket dumlekräm över. Det gick inte åt på långa vägar så mycket som jag gjort. Så jag frös in resten i en plastpåse i frysen. Borde funka som glass, tycker jag! (fast det återstår att se!)
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni