Kategori: Dagar med Linda (Sida 1138 av 1270)

Nu ska jag göra nåt så ovanligt som posta ett inlägg utan bild. (Och det händer inte ofta!!!)

Och jag börjar med att tacka för alla tummar. Dom verkar ha funkat.

Idag lyckades dom nämligen skjuta med laser på undersidan av hålet på näthinnan. Igår fick dom det bara att fästa på ovansidan. Så nu är det fäst nästan runt om. Dom tror att det kommer räcka med detta – eventuellt någon till laserbehandling -men inte någon ”riktig” operation. Jag ska tillbaka nästa torsdag och då hoppas jag att jag får nåt fler positivt besked.

Just nu sitter jag i myskofta med en het kopp te och tänker bänka mig framför TVn.  Bus ville stanna på fritids med sin far (som jobbar där denna vecka) så jag får ta det lugnt helt och hållet själv. Och det är rätt skönt för när jag var hemma drabbades jag av frossa, gråtatacker och hyperventilation – antar att det var chocken som släppte. Jag har varit grymt orolig att det skulle bli operation i Umeå… dom förklarade nämligen hur den skulle gå till och det lät verkligen inte som nåt man gör frivilligt!

Hur som helst så ska jag nu tillbringa en vecka med att ta det lugnt och inte lyfta tunga saker. Så jag blir hemma hela nästa vecka. (Om jag inte gör ett inhopp på fredagmorgon och kompar mina två små luciatåg).

Tack igen för alla uppmuntrande tummhållningar!!!

Bus följde med mig till Ögondoktorn och Sunderbyn idag. Vi tänkte ränna på stan efter besöket.  Grumligen har ju lättat så jag trodde att det skulle gå rätt fort…

Men…det där med att jag såg bättre nu än vad jag gjort tidigare och att det därför skulle gå snabbt och smidigt hos ögondoktorn var bara att glömma.

För visst – jag ser mycket bättre än vad jag har gjort för bara två dagar sedan. Men det innebar även att nu kunde ögonspecialisterna ta ett ordentligt kik inne i ögat. Och vad hittar dom där då om inte ett hål – på självaste näthinnan. Tjoho.. eller inte

Dom beslutade sig för att fota ögat. Det är en av dom bilderna som jag har här uppe. (Ja! jag frågade om jag fick fota av dataskärmen! ) Sen mailade dom bilderna till ögonkirurgerna i Umeå. Och eftersom den mest erfarna av dessa kirurger var upptagen med operation så fick vi vänta.. och vänta.. och vänta… Men domen blev ialla fall att dom först skulle prova laserbehandla mitt öga. Och sånt gör dom i Sunderbyn. Dessutom skedde det på momangen (eller på momangen och på momangen.. vi hade då tillbringat precis hela dagen på sjukhuset och insåg att det där med shopping kunde vi skriva i stjärnorna). Så nu är jag laserskjuten i ögat. Rejält. Jösses vad hon pangade.

Dessvärre gick det inte så bra. Det gick bara ganska bra. Min glaskroppsavlossningsgrumling skymmer så dom kan inte skjuta närmast centrum – där det tydligen är viktigast. Så nu hoppas dom att grumlingen ska ha lagt sig ytterligare tills i morgon så ska dom prova laserbehandla mera. Lyckas det inte så blir det visst riktig operation, med narkos, vid sjukhuset i Umeå … Huu….

Jag och bus var inte hemma förrän sju i kväll. Utan minsta lilla shoppingkasse (såvida man nu inte räknar tidningar från pressbyrån som shopping.) Och jag fick order om att ta det lugnt och inte bära tungt ikväll. Som att jag skulle hunnit med nåt sånt… hmm…

Så blir det ett  besök till  hos farbror doktorn – och det redan imorgon. Jösses vilken stammis jag blivit på lassat plötsligt!

Nu behöver jag verkligen att någon håller tummarna…

OK

Ögat var det.

Först ville ögondoktorn, som visade sig vara en ung snygg läkare som jag vill minnas hette Frank, göra en vanlig synundersökning.  Doktorn (den snygga, unga) täckte för mitt vänsteröga och bad mig läsa på syntavlan

– Ehhh.. bara så du vet så ser jag inte tavlan, sa jag. Jag ser att det lyser där i hörnet, men inte mer.

– Ok, sa den snygga unga läkaren. Vi provar med den här. Och så tog han fram ett ark som bara innehöll fyra bokstäver men som var 12-15 cm stora.

– Nu då?

– Nja… jag ser inte att du håller i nåt… allvarligt talat så ser jag inte ens din hand….

Ögonläkaren (den snygga, unga)flyttade sig närmare och närmare. Och när han höll tavlan med de gigantiska bokstäverna ett par decimeter från ögat så kunde jag minsann urskilja ett C. Tjoho…

Sen följde ögonundersökning, mera ögonundersökning och ännu mera ögonundersökning. I en timme och fyrtio minuter höll han på. (Det var annat än här på VC där den danska läkaren inte ens visste hur man slog på ögonmicroskåpet) Han fick tillkalla en kollega för extra konsultation. Dom fick även undersöka mitt öga med ultraljud. Det var nämligen så grumligt så även dom hade svårt att se nåt…

Men jag har mycket riktigt glaskroppsavlossning. Fast då brukar man inte se så dåligt som jag gör. Anledningen att jag bara har syn som skiljer på ljus och mörker  är att denna avlossning har dragit med sig blodkärl och det är blodet som blandat sig med den där sega vätskan som i sin tur bildar gröten jag inte ser genom. Huuuu….

Tur i oturen var i alla fall att dom inte kunde se nåt som påvisar att näthinnan är på väg att lossna. Den verkar sitta som den ska. Även om dom hade svårt att avgöra det i allt grums. Dock vill dom att jag kommer tillbaka nästa vecka. Förhoppningsis har grumset tunnats ut så dom ser mer då… Och förhoppningsvis sitter näthinnan där den ska även då. Tappar jag däremot ljusseendet då är det bråttom. Då måste jag ringa direkt…

OM nu detta grums inte ger med sig inom rimlig tid så kan man åtgärda det. Jag tyckte han sa att då tar man helt enkelt bort glaskroppen, men jag kan ha fattat fel. Hur som helst så kan man få synen klar igen om det inte rättar till sig själv.

Jag blev inte sjukskriven. Däremot bestämde jag mig för att inte alltid vara ”fröken duktig” och har ringt och sjukanmält mig själv torsdag fredag. Jag hade visserligen en semesterdag inbokat på fredag, men jag har haft ett snack med rektorn nu i kväll och jag återkallar den semesterdagen. Roligare att ha semester när man ser nåt.

Så nu vet jag lite mer om ögat och det känns skönt att ha blivit rejält undersökt (av en ung och snygg läkare!) Vi har date nästa torsdag igen. Förhoppningsvis ser jag honom lite bättre då!

På bilden ovan har jag fått droppar för att mina pupiller skulle utvidga sig. Jösses så grumligt jag såg sen. I flera timmar!!! Och hur JAG såg ut. När (den unga, snygga) doktorn lämnade rummet för ett ärende skyndade jag mig fram med mobilkameran. Bäst att föreviga knarkögonen. (Allt för bloggen) Onekligen tänkte jag: Hoppas han inte kommer in medan jag sitter och poserar inför kameran!