Kategori: Jobbet och sånt (Sida 123 av 175)

Vi var ut och käkade igår – jag och mina närmaste kollegor. Och vi slog på stort. Två av oss i alla fall. Vi beställde in ett hängande oxfiléspett där nåt gott kryddsmör liksom stod och droppade ned över det nygrillade köttet. Och jösses så mycket mat. TRE stora köttbitar bitar VAR. Härligt rosa – nästan nästan blodiga. Perfekta. Men vi orkade inte riktigt allt.  Så jag tog faktiskt doggy-bag med mig hem.

Maten blev vi förresten nästan bjudna på. Vi fick väldigt generösa presentkort på restaurangen av ett syskonpar som slutade hos oss i våras. Och nu festade vi upp pengarna. Behövde bara skarva ytterst lite. Tack för maten familjen P. Inte alltid man lyxar till sig med sånt här mitt i veckan.

Jaha… då var man tillbaka på jobbet.

Och det kändes ju… rätt tungt.  Det är alltså inte jobbet i sig som är tungt. Utan det är det där med KLOCKAN.
Att passa tider.
Att anpassa sig.
Att få ihop vardagens sysslor på så smidigt sätt så man hinner med allt skojigt man vill göra DÄRUTÖVER.

Hmm…

Nåja.. första arbetsdagen avklarad. Men jag fick börja med att jobba över en halvtimme.

Ser ni mig? Hon där med gitarren och alla barn. Mitt i kommunhuset.

Idag invigdes Kalix första Kulturnatta – och jag hade en del i det gedigna programmet – jag höll i sången för förskolebarnen.

Tyvärr visade dig sig brista enormt i informationen. Jag hade – tillexempel – inte fått nån info alls om vad som gällde för dagen.  Och den informationsbristen visade sig även bidra till en markant minsking av deltagande förskolebarn. Vissa hade inte ens fått inbjudan. Dessutom hade dom ändrat tiden för sången så många kom alldeles för sent. Faktum är att det var rena turen att jag – och ”mina” barn – var på plats tills den tiden det faktiskt var frågan om i  dag. För tidsändringen hade inte ens nått musikanvarig. De ni!

Hur som helst så gick det bra. Jag tog dessutom en – improviserad – extra sångstund eftersom det tillkom sent ankomna barn som också ville sjunga…

Barnen märkte nog inget av strulet. Men jag var och upplyste projektansvarig exakt hur dåligt skött det hela var.

Fast kul var det – trots allt!

Ikväll ska vi ut – jag maken och bus – och ta del av nattens kulturutbud….. hoppas det flyter fint, utan arrangörsstrul

Här är lite bilder på ingen annan än mig själv – från firandet av Förskolans Dag den 19 maj. Den dagen vi egentligen skulle vara ute och ha kul i strålande sol. Och istället fick trycka in alla barn, fröknar, föräldrar och medföljande syskon i två större byggnader. Tur vi hade dom, i alla fall. Annars hade vi fått ställa in alltsammans.

Som synes kommer jag aldrig kunna ställa mig på ”en normal scen”… haha.. inte att döma av minspelet när jag spelar/sjunger/agerar med de små liven. Men skitsamma. Jag har kul. Och det verkar dom också ha.

Tack för bilderna Linda. En annan Linda, alltså.

Och nej... det är inte meningen ni ska kunna läsa texten bredvid korten.
Jag förminskade bara en A3-sida som ska in i en fotobok så småningom.