Det började visst att regna under min eftermiddagsjogging. En ordentlig skur – tur det är varmt ute.
Så nu är jag inte bara svettig. Jag är dyngsur också.
Men jag överlevde uppenbarligen första riktiga arbetsdagen. Bara 18 veckor och 4 dagar kvar till lite julledigt.
I går var det 14 år sen jag och maken gifte oss. (och nästan på dagen 24 år sen vi blev ett par). Vi fick dock fira var för sig. Jag och bus köpte hämtpizza och hyrde sedan The impossible – en film om tsunamin 2004. Maken var hemma och gjorde thaimat och gjorde sig redo för en ny arbetsdag.
Idag åker jag hemåt fram emot eftermiddagen. Middag hemma i lägenheten och sedan gemensam planeringsdag för alla förskollärare i morgon, fredag.
Därefter åker vi åter mot Lilla Gula. För då är det ju helg!
Här är grått idag. Regnet hänger i luften. Men bara det inte börjar ösa ned så tänkte jag mig ut och testa min nya mp3-spelare och lyssna på del fyra i Sandhamsdeckarserien.
Detta är ett otroligt vackert djur tycker jag.. eller insekt.. eller vad det nu kallas.. slända kanske?
Hur som helst… denna hittade jag dessvärre död under en av mina joggingrundor. Då kunde jag ju inte plocka med mig den, för då hade den ju blivit mos illa kvickt. Men direkt jag var hemma igen tog bus och jag cyklarna och åkte och hämtade hem den. Den fick åka cykelkorg, försiktigt omvirad med lite hushållspapper…
Och titta så vackra bilder man kan ta när motivet garanterat ligger helt stilla!
Min gamla kompis har visat sig inte vilja vara med längre…Gurglar och låter knepigt när vi springer. Inte bra, inte bra alls…
Men eftersom min gamla polare är digital så är det inte så allvarligt som det låter. Men låtandet är dessvärre det som inte fungerar. Bok-uppläsaren får lätt tendens till Smurfröst – hon läser för fort, liksom. Det gjorde hon inte när vi sprang igår ju!!!
När jag kom hem efter min runda provade jag synka om spelaren…samma sak. Då avinstallerade jag boken jag lyssnar på nu och la in en jag lyssnat på tidigare – samma sak. Alltså är det INTE ljudfilen det är fel på, utan spelaren.
Nåja den har sprungit många många mil med mig sen jag köpte den… bara i veckan har vi hunnit jogga 3 mil tillsammans…
Så i dag satte jag mig och försökte komma fram till vad jag skulle ha för spelare nu då. Jag vill ju inte ha mobilen med. Den är för stor, för tung, för ömtålig. Jag vill ju knappt ha husnyckeln med mig när jag joggar så en stor Samsungtelefon går definitivt bort.
Kraven jag har är just: Liten och lätt!
Sen ska den ha: Display
och så måste den ha: Clip så jag kan nypa fast den i Bh-bandet. (inget i fickorna som skumpar, då blir jag KNÄPP!!!)
Och eftersom de flesta använder sina mobiler som mp3-spelare idag var det svårt att hitta bra recensioner.
Men jag kom i alla fall fram till att den ovan får det bli. Och jag snålade och tog med bara 4gb-minne. Detta eftersom jag i dagsläget har EN skiva (visserligen en dubbel sådan) och EN ljudbok på min mp3-spelare. För när vi reser och när jag vill lyssna hemma (och inte använder dator eller vanlig stereo), då använder jag ju, precis som alla andra, mobilen och även Spotify. Så nåt stort minne på jogginkompisen behövs inte. Där ska ju bara finnas plats för boken jag lyssnar på för tillfället!
Nu är det bara vänta…
Och fram tills den kommer så får jag Smurflyssna på nuvarnade bok.. 
Idag lyser solen med sin frånvaro… tyvärr, för vi har lite sommarfest tillsammans med en annan förskola på jobbet idag, så det hade inte skadat med sol. Men det regnar i alla fall inte. Och så länge solen kommer till midsommar så är det ok….
Nåt som däremot är helt OK är att jag – äntligen – kom mig ut på en jogging igen. Det är exakt två veckor sen sist. Jag har hostat så sjukt mycket så jag har helt enkelt inte kunnat. Hostan har suttit riktigt, riktigt djupt och addar man lite bihåleinflammation och nån dag feber på det så är det bara att stryka joggingen från agendan. Men NU. Idag. Så nöjd!
Nu dusch. Och sen jobb!
Bus feber kom tillbaka – jag som trodde det skulle bli skola på torsdagen för hans del.
Och hans värk i benen som han fått natten mot onsdagen blev värre.
1177 rådde oss att åka in på akuten – just pga smärtorna i benen som gjorde att han knappt gick, samt helst inte böjde benen, och dessutom feber i fyra dygn. Hon jag pratade med nämnde nåt som hette Rullstolsvirus. Jag ville avvakta till morgondagen och då ringa VC. Det tycket dom att jag INTE skulle göra. Jag lydde.
Så efter en hämt-thaimiddag cyklade vi (ja bus åkte på paktehålaren) våra typ 300 m till lasarettet. För att vänta.. och vänta.. och vänta.
Vi var hemma efter dryga tre timmar. Med samma utlåtande som jag trodde dom skulle sagt: Benvärken beror TROLIGEN på febern. Ge smärtstillande. Åk hem! Inga prover togs. Vi skulle alltså gjort som jag hade velat – avvakta. Och bus vaknade även i natt med tårar och onda ben. Stackaren.
Så han blev hemma en dag till. Fast idag med farmor. Han sov till elva. Har mest legat, käkat Ipren, och sovit. Efter jag kommit hem har han varit pigg, och har knappt nån feber. Benen är ännu onda – men det syns inte så mycket när han går nu. Han får i alla fall vara hemma även fredag.
Hemma hann jag göra bikinipremiär på balkongen. Ljuvligt. Och till middag gjorde jag grekkryddade biffar – Bifteki. Mums
Senare på kvällen var jag sååå nyfiken på om det torkat upp i skogen – jag tog joggingskorna och stack ut. Och kom hem 9 km senare. Det var inte helt torrt. Men väl tillräckligt för att klara fötterna nästan torra. Och jag var knappt trött. Tänk så underbart att man kan springa i skogen halv tio på kvällen och det är ljust och hyfsat varmt.
Och eftersom 9 km gick bra så satsar jag nog på milen på torsdag nästa vecka. Så här såg jag och bus ut när vi sprungit Strandruset förra året:
Äntligen kom jag ut på en jogging igen. Har inte joggat sen förra fredagen eftersom jag hostat som värsta TBC-sjuklingen i över en vecka. Men nu har det lugnat sig och ikväll smet jag ut en halvmil. Åh så skönt. Strunt samma att det började regna. Håller så smått på klura över om jag ska springa en halv mil eller en mil på årets upplaga av Strandruset – ett springa/gå/lunka-lopp som anordnas här på orten varje vår och där kommunanställda (som jag) deltar gratis. Tidigare år har det bara funnits 2,5 eller 5,3 km att springa. Men i år har det tillkommit 10 km. Hm… vad ska jag välja???
Vi bli hemma i morgon med.
Ok.. det är ju inte sol alla svängar jag springer. Men när det ÄR sol, och när det är så här fint plogat, då är det rätt häftig joggingväg jag har. Nästan som i en solig snötunnel. Då är det lätt att komma sig ut även om graderna är lite kyliga
Och precis så här såg det ut i eftermiddags när jag var min halvmil. (dok inte fotat då – jag har varken kamera eller mobil med mig när jag springer. Däremot går jag ofta den här vägen på mina luncher dom dagar jag INTE hunnit/hinner/ska jogga). Inte så kallt heller… 10 grader visade termometern. Men det var nog lite sol där, för 12-13 var nog mer rätt och riktigt.
Årets kallaste jogging. ..
Jag har (egentligen) -18 som gräns men jag hade liksom planerat för en halvmil efter jobbet. Så jag struntade i graderna och stack iväg…
Det blåste inte så det gick bra. Bara näsan som blev riktigt kall. (Hoppas jag inte förfrös den. Det pirrar i nästippen nu när jag kommit in.)
Så nu är det dusch som gäller. För jag är riktigt riktigt svettig.
Passade på att leka fotomodell i fredags. Synd bara att jag inte hade snyggkläder eller fixat hår eller smink. Men omgivningen var ju vacker. Så här i mitten av juni – klockan elva på kvällen. Helt sjukt va?