Författarnamn: Linda

Fix inför första december

pepparkaka

Idag har jag tillverkat både en adventskalender och dessa fem tillbehör till en ramsa om pepparkakor. Båda till jobbet, alltså. Ramsan kommer jag inte i håg nu. Men jag har hittat den på nätet nånstans.

Adventskalendern är inte heller eget påhitt utan en ärligt stulen idé från någon annan förskollärare.  Det är en stor gran där en tomte klättar upp mot toppen. Ett steg för varje dag och till den 24e är han i toppen. Fin kommer den bli. Jag hann den dock inte riktigt färdig så foto får komma senare.

Jösses vilken fullspäckad vecka!

bus och jag

Så här kul kan man ha i en rund säng på IKEA.

 
 
 
Det här har verkligen varit en fullspäckad vecka.

Måndag –  är ju alltid dötråkiga!
TisdagHemsk dag på jobbet och sen var jag och bowlade och tog ett glas vin tillsammans med mina arbetskompisar efter jobbet. Fick stressa som ett tog eftersom jag slutade 16, var hemma 16:20, hämtade bus hos svärmor direkt, bums hem och fixa middag till bus och maken (som slutade 17 och hade körväg) och så iväg på bowling 17:30. Jag mötte maken i dörren, typ… middagen hann jag inte äta själv.
Onsdag – Slutade jag tidigt och då drog vi till IKEA. Var hemma vid sjutiden så då fick det bli snabb middag.
Torsdag – sen stängning på jobbet. Men hade, enligt schemat inga sena barn så jag la arbetstiden till 17. Självklart var det då ett annat barn än de som skulle vara sist som inte hämtades i tid. 17:10 kom hennes föräldrar och det tar ju en stund att släcka och låsa också… så jag var inte alls från jobbet kl 17 som jag räknat med. Och idag skulle jag på tjejkväll på Colorama. Det började 18:30. Alltså fick vi också lägga in en hög växel för att fixa middag även idag. Och när jag kom hem från tjejkvällen (en stund före 21) tog jag och städade toan. Och så har jag lagt fram kläder vi ska ta med till Lilla Gula Huset imorgon. Samt skrivit handlingslista över vad vi behöver handla innan vi sticker dit i morgon kväll.

Puh. Dessutom känner jag av min hals. Och jag har verkligen inte tid/lust att bli sjuk nu!

Ska onekligen bli skönt med fredag.

Imorgon blir det Kyckling Tangini (eller vad det nu heter) i Gula Huset till (en sen) middag. Och på lördag har bus beställt Sushi.

Jag längtar till helg.

Eventuellt blir det bloggpaus nu till söndag.

Full rulle imorgon, samt avfärd till Gula Huset när maken slutat för dagen, kan innebära att bloggen inte får prioriterad tid.

Bara så ni vet!

Prylar i massor men ingen pall

ikeagodis

IKEA, ja…

Det blev en tur dit igen, före jul. Det trodde jag inte. Men, men…

Svärmor skulle ha en HELMER (hurts) och en bäddmadrass.. Vi skulle ha.. typ ingenting. En pläd eller två… kanske gardiner…

Jag kom hem med:

FRÄN hatthylla (till att ha i vårt sovrum i Gula Huset)
STRIPA tavellister, 2 st (även det till sovrummet i Gula Huset)
GRUNDTON + FANSTA lampfot och skärm (gissa till var…!)
DINERA muggar (till… ja just det!)
TOFTBO matta (jepp, gula huset!)
TASSA vägglampa (till nattlampa åt bus i Gula Huset!)
WILMA gardiner (både röda och svarta… gissa vart!)
POLARVIDE plädar, två stycken! (hmmm.. till Gula!)
OXEL frotteklädsel till sängbottnar (och var har vi ny säng då? Jo, i Gula Huset!)
NJUTA badrock – var sin. (Vi måste ju ha nåt att softa i när vi är i Gula huset!)
FNISS papperskorg  (till bus rum i Gula Huset!)

Hmmm… det blev en del till Gula Huset… (lägg därtill svärmors duschstång, rivjärn, vispbunkar, handdukar, ramar.. och vad hon nu hade… )

Med mig in i lägenheten hade jag bara värmeljus i olika storlekar och färger. Handkräm, fotsalt, skarvsladdar, whiteboardpenner och en pysselbok.  Samt en groda.

Utanför kassorna köpte vi även IKEAs frysta vegetariska pizza som vi bara värmde på i (den av maken påslagna) ugnen när vi kom hem. Och godis. Dalahästar – dom på bilden!

Jag är nöjd. Trots att pallen vi skulle ha var slut!

Bortappat: en tiger

tiger

Bus tappade bort sin älskade tiger idag – på IKEA. *fasa* (vilket ju i och för sig hänt förr, men det är lika hemskt varje gång…)

– Jag hade nog för mycket att hålla reda på, tyckte han när vi upptäckte att tiger var borta i samband med att vi åt en fyrakronors korv innan vi skulle åka hem. Han hade nämligen en nyinförskaffad groda att ha ordning på. Förutom tiger…

Jag tog en vända genom varuhuset – baklänges – för att eventuellt finna denna mycket viktiga och högt älskade ägodel, utan resultat. Svärmor var och kollade på hittegodsavdelningen, men där hade dom inte fått in nåt. Än. Dom bad oss ringa imorgon

– Måste jag sova utan tiger inatt? sa en tapper bus, med lätt darr på rösten.  Utan att börja gråta eller gnälla. Han visste mycket väl med sig att vi sagt att det är HAN som ansvarar för att ha ordning på tiger och HAN som ser till att tiger är med hem om han ska följa med på ställen vi besöker. Som affärer.

Till saken hör att vi äger 4 eller 5 likadana tigrar. Alla mer eller mindre nötta. Bus vet bara om en. Han har misstänkt att det finns fler, men har aldrig riktigt förstått sambandet över hur en smutsig tiger plötsligt en kväll kan vara härligt vit och ren och lukta gott… Så jag tänkte att  nu får vi får ta fram en ny tiger ikväll.. avslöja vår ”bluff”.

Fast samtidigt är bus så överemaptisk så han skulle säkert ligga vaken hela natten och fundera över hur ”andra tiger” hade det på IKEA. Och så skulle han gråta en skvätt över att den tigern kände sig ensam i mörkret. Alltså körde vi en ny ”bluff.”

Vi sa:

– Säkert ligger tiger bland allt vi handlat. Vi har ju köpt så mycket saker att vi inte kan söka genom allt här på IKEA. Du  har säkert lagt tiger i vagnen när du skulle kolla på några saker och sen har han blivit nedpackad i någon av kassarna.

Det köpte bus.

När jag parkerat bilen i garaget hemma ringde jag in till maken och bad honom slänga ut en annan tiger över balkongen. Den tigern tryckte jag sedan ned i  en av kassarna och en stund senare ”hittade” bus själv sin tiger.

Överlycklig!

Genast bäddade han ned tiger i sängen och sa:

– Han var lite kall efter att ha åkt i bagaget. Han fick lägga sig under täcket.

Svärmor ska ändå ringa IKEA imorgon och kolla om dom hittat den borttappade älsklingen. Men nu klarar vi ju oss.

Skönt!

Fruset

frost

Frostfrusen blomma – som bus skulle ha sagt.

Tur det snart är advent så det känns lite ljusare. För så här fruset och brunt vill jag inte ha det längre!

Bowling och rödvin

bowling

Efter en mycket hektiskt dag var det skönt att göra nåt annat än det vanliga ikväll.

Jag och fyra kollegor har varit och bowlat, och tagit oss ett glas vin. De andra hann även med att äta middag innan, men det missade jag, tyvärr. Jag var ju tvungen att invänta hem maken från jobbet innan jag kunde kuta ned till bowlingarenan. Men jag tog en hamburgare på plats, så jag överlevde.

Hur som helst så hade vi väldigt trevligt och det var, som sagt, skönt att hitta på nåt en vanlig tråkig tisdag. Då blir veckan genast lite kortare. Det behövdes. (dessutom vann jag!)

Fy för fotografering

Fy fn vilken dag.. fotograferingen av barnen på jobbet tog hela jäkla förmiddagen. Suck… dom ska kammas, och bytas kläder, och ha med gosedjur, och inte kladda ned sig, inte blöta upp sig, inte får rivsår.. sen ska dom helst skratta också.

Och vår avdelning var sist. Dessutom var det en omständig fotograf.

Så en bra bit EFTER ordinarie lunchtid var vi klara. Då hade nån redan somnat i famnen, en annan blivit störtless och börjat böla och en tredje höll på svälta ihjäl. Jag gick(läs: sprang) med två barn till den avdelningen där fotografen var, tog med mig två tillbaka och så två till fotografen igen..

För att inte dra ut mer på tiden än nödvändigt började vi ”utfodra” barnen allt eftersom dom blev klara. ..

Vi började med de minsta – de som skulle sova – och fyllde på med dom som fotat sig. Idag var det så långt ifrån en pedagoisk lunch man kan komma.

– Sätt dig här, varsågod, ät!
– Är du klar? Bra gå tvätta dig…
– Här är ledigt en plats nu, kom och ta en tallrik, varsågod!

Typ… snacka om löpandebandprincipen. Om någon hade kollat min puls vid elvatiden idag hade pulsmätaren fått överslag. Sen satt man som en urvriden disktrasa på eftermiddagen.

Sen är ju jag personligen av den åsikten att gruppbilden är kul och viktigt för barnen att fota och få spara. Men den enskilda bilden är inte till för barnen. Den är ju till för föräldrarna. Och för att ge i julklapp åt far- och morföräldrar.  Och det är ju inte för föräldrarna vi jobbar. Vi jobbar ju för barnen. Vill föräldrarna ha enskilda fotografbilder på sina barn får dom boka egen tid hos fotografen. Alternativt själva delta och ta hand om kammning/klädbyten/snortorknig/passning för att inte söla ned sig/ passning för att inte ramla/ etc etc… Det är en så sjuk dag – denna fotograferingsdag – att ingen som inte varit med om en sån vet jag talar om.  Vi kan inte gå ut – då kan dom blöta ned sig/slå sig/få blåmärken/ramla/måsta byta kläder. Vi kan inte måla – färgvarning. Vi kan inte låta de minsta använda tusch – ja ni fattar. Vi kan inte låta dom springa runt för mycket – då blir den vita nystrukna skjortan skrynklig och dom blir rödblommiga/svettiga. Vi kan bara vänta, vänta och vänta. . och försöka underhålla med sånger, ramsor, pussel… suck…  Så jäklar tråååkigt.

Nåja.. nu är det ett år till nästa gång. Tills dess har jag väl återhämtat mig och är redo!

(och nej, jag brukar inte heller köpa bus förskolebild. Jag tar som regel lika bra bilder själv och brukar nöja mig med att köpa gruppbilden!)

Rulla till toppen