… till kollegorna. Jag och mina närmaste kollegor har dagen till ära förärat våra kollegor på andra avdelningen, samt köksan, med en liten alla hjärtans present.
Vi har köpt te – med kärlekstema – och kompletterat med en hjärtepralin. Och så ett kort.
Inget märkvärdig, men ändå en liten sak…
Det drar ihop sig till Alla Hjärtans Dag. Och detta innebär att det är dags att börja göra hjärtepyssel på jobbet.
I år gör mina jobbarn dessa hjärtan. (som även går utmärkt att pyssla hemma med sina egna telingar)
Först har dom fått måla två ark i A4 storlek med vattenfärger. (Jag försökte styra färgerna mot lite hjärtliga och plockade bort svart, brunt och mörkblått ur färghållaren.) Den här biten klarar alla – oavsett ålder.
När bilderna torkat fick dom använda mitt stooora hjärtemått för pepparkakor och ta ut två hjärtan. De äldsta klarar ju både rita och klippa själva, de yngsta får man hjälpa med vad de behöver.
Sen häftades det två hjärtana samman efter kanten, med ev. hjälp.
Men innan dom satte igen runt om fick dom fylla hjärtanen med hopknölade bollar av toapapper. Något som även en pytteliten förskoleplutt klarar.
Så återstod val av band och ihopfästning.
Korten gjorde dom av dubbelvikta röda papper. En del skrev helt själv, andra genom att kopiera det vi skrev och vissa träningsskrev med hjälp av klotter.
Hur som helst så blev det jättefina bulliga hjärtan som just nu hänger i fönstret på jobbet. Alla har inte gjort hjärtan ännu så det lär tillkomma fler innan måndag…
Mitt alfabet är på plats på en vägg på jobbet. (Även grannavdelningen har fått ett ex av alla bokstäver så jag gissar att dom tänker hänga upp sitt alfabet dom också… eller… jag hoppas…) Jag tycker verkligen det blev jättebra. Ungarna var väldigt förtjusta i bokstäverna. Speciellt Yoda.. haha… och häxan, roboten och skelettet.
Det tog sin lilla tid – typ 1-1,5 timmer per bokstav. I snitt. Z tog längre och Q kortare, om man säger så… Men fint blev det. Och förhoppningsvis lockar det – än mer än det redan gör – att lära sig bokstäver, bokstavsljuden och därmed få en fint tillfälle att erövra litteracitet.
Det här hittade en kollega till mig i ugnen på jobbet i går… *fnissar*
Den skyldiga var jag…
Men det var inte så allvarligt som det kanske kan verka… Fingret är naturligtvist fake – gjort av lera och så har jag limmat dit en lösnagel för att få det lite verkligare. Jag tycker det blev grymt lyckat.
Varför jag ”bakat” ett finger?
Jamen till sånglådan på jobbet såklart. Där kan man ju hitta både ett och annat. Och idag kör vi igång igen efter lucia, julsjungande och jullov. Nu blir det ”vanliga” sånger igen… bland annat Mora Träsk låten ”Sätt ett finger…” (eller vad sjutton den nu heter…) Klart som korvspad att jag behöver ett finger i lådan för att illustrera sången.
Fast det finns ju lite ”normala” saker där också. Som till exempel en katt , en indianhuvudbonad (vad heter en sån där med fjädrar?) och tre gubbar som ska illustrera känslor till Kännabluesen…
Tyvärr hade jag inte lyckats få tag på en tom tub med Kalles Kaviar. Det hade jag också behövt. … så jag var säker på att jag bara skulle få printa ut en bild från nätet. Men som tur är så hade en kollega med sig precis vad jag behövde. En alldeles tom Kalles Kaviar. Perfekt.
Nu är jag klar. Dock syns det inte på bilden att den stora stjärnan – i hörnet –
även är målad med silverglitter. Jag glömde dock signera mitt verk.
Men det hinner jag ju en annan gång…
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni